Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En tessinsk fabelsamling. Af Sigrid Leijonhufvud. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
SIGRID LEIJONHUFVUD.
f&ä&zpfåi^i t^^,-
åkerö, mezzotintgravyr af ulrik thersner. Ur »Forna och närvarande Sverigei
sins ^egna framtidsplaner med afseende
på Åkerö, byggningens inredning och
jordens skötsel sticka fram redan i
brefven, åtminstone liknelsevis; hvad som
för tillfället lifligast sysselsatt honom,
har han tagit upp till behandling, liksom
sedermera i dagboken, och
behandlingssättet är ungefär detsamma, aldrig
pedantiskt, men också aldrig eller nästan
aldrig fördjupadt. Han säger en gång
om sig själf med full rätt att han är
»incapable d’un ouvrage de quelque
ha-leine».
Denna Tessins läggning gjorde det
lättare för honom att låta sin dagbok,
sin »skräplåda» som han kallar den,
växa till volymer än att, såsom hans
mening från början var, nogare öfverse
den och »lägga hvart och ett stycke i
sin tillbörliga ordning». I ett fall var
han dock snart nog betänkt på ett
urval ur skräplådan, kanske ej utan tanke
på offentliggörande. »Ibland alla mina
tidsfördrif», skrifver han i januari 1761,
»torde mina många Fabler wara de
enda, som förtiäna att öfwersees,
hyfsas och förwaras.» Och på dagen två
år därefter, sedan förrådet ytterligare
ökats, antecknar han i sin dagbok som
»ett nytt arbete» för nyåret på Åkerö
samlandet och illustrerandet af fablerna.
Resultatet föreligger i fyra handskrifna
foliovolymer, prydda med vignetter och
ramar i färger eller tusch, ett praktverk
med dedikation till den unga fröken
Ulrika Augusta Sparre, som då urvalet
påbörjades blott var några månader
gammal.
Tessin sätter sin stolthet i att vara
den förste »ibland oss Svenske», som
vinnlagt sig om fabeldiktning. Hans
kall som uppfostrare af en ung och
otålig prins hade gifvit honom första
anledningen därtill, och han hade
småningom utbildat den sunda uppfattning
af diktarten, som han uttalar i ett
förord till sin nyssnämnda fabelsamling.
Han betraktar fabeln som »la moralie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
