Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En tessinsk fabelsamling. Af Sigrid Leijonhufvud. Med 16 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TESSINSK FABELSAMLING.
453
des enfans», ty då man vill undervisa
barn, bör man på samma gång roa dem.
Men då måste också alla fabler vara
korta och lättfattliga, så att de tydligt
inprägla sig i minnet. Antikens
fabeldiktning står härvidlag oöfverträffad, och
»la Fontaine har endast sina
imitationers naivetet och trohet att tacka för
sin framgång. Kanske äro de af hans
fabler, som han hämtat ur eget förråd,
de minst utmärkta».
Mot sin egen tids franska fabeldiktare,
»som mindre eftersträfva att lara än att
lysa», är Tessin däremot ganska sträng.
Han har, säger han, genomgått mer än
trehundra volymer af »Mercure de France »,
men de flesta fabler han där funnit äro
snarare att betrakta som elegier eller
pastoraler, föga lämpade för ett barns
ståndpunkt och alis ej ägnade att
uppfostra till rena seder.
Om sålunda en Phædri och en
La-fontaines koncentration och enkelhet för
Tessin står som idealet af fabeldiktning,
så är han dock fullt medveten om att
hans egna fabler hafva en helt annan
karaktär än deras. Han har visserligen
lämnat några sammanpressade fyraradiga
metriska öfversättningar af latinska
original, men de ingå ej i själfva samlingen
utan blott som exempel i företalet. »Jag
rättar mig», säger han, »i allt som ej
för mycket svär mot sunda förnuftet,
efter min tids smak, och den tyckes
vara afgjordt för detaljer, episoder och
utvikningar från ämnet». Han ursäktar
dessa afvikelser från de regler han själf
uppställt med att fablerna ej äro
ämnade för offentligheten utan för
öfverseende anhöriga och skrifna i afsikt att
från barndomen vänja dem vid franska
språket. »Je ne me piqué pas de
per-fection», slutar han.
Det skulle vara af intresse att
efterforska de närmare förebilderna till
Tessins fabler och sagor, hvilka helt visst
BRITA KRISTINA SPARRE MED SIN DOTTER.
AKVARELL AF OLOF FREDSBERG.
i flera fall äro att söka bland franska
fabelförfattare. Om några uppger
Tessin själf att han hämtat idéen till dem
ur boken »Gulistan ou l’empire des
roses», en fransk bearbetning af den
persiske diktaren Sadi’ s verk. De bära
dock lika litet prägeln af sitt ursprung
som den af Tessin meddelade svenska
folksagan »Ett hundrade vargar», hvars
drastiska ord och vändningar dock vittna
godt om Tessins öra för sin tids väl ej
allmogemål, men hvardagsspråk.
»Ett hundrade vargar» åtföljes af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
