Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tegnér och den brinkmanska »seraljen». Af E. Wrangel. Med 11 bilder - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 E. WRANGEL.
herrarna hade han egentligen blott
umgåtts med Franzén och Brinkman. »Med
Brinkman», skref Tegnér till Martina v.
Schwerin, »öfverensstämde jag på ett
oväntadt sätt i många åsikter äfven mer
än med Franzén.» Och till Brinkman själf
skref han: »Allvarsamt taladt så finner
jag min stolthet ej litet smickrad däraf
att jag i så många fall fann mig både
känna och tänka ungefär lika med dig.»
Brinkman svarade:
Stockholm den 30 september 1823.
— — — Jag kan verkligen ej
tillräckligt uttrycka min glädje öfver den
upptäckt jag gjort, att vi bägge äro
födda vänner, ej som de flesta af
tillfälliga omständigheter ihopgifte. Ännu
är du den förste man i Sverige, och
sannolikt blir du länge den ende, med
hvilken jag kunnat tala öppenhjärtligt,
och utan öfversättning. Jag är
öfvertygad, att vår likstämmighet i känslor
och tänkesätt vid en längre
sammanlefnad snart skulle finnas ännu större;
ty hos den sanna själftänkaren är
öfverensstämmelse med sig själf den
säkraste borgen för hans åsikter af alla de
ämnen, som mer eller mindre bero af
snillets grundlagar. När jag nu
bestämdt vet huru du tänker öfver den
mänskliga forskningens viktigaste och
heligaste föremål, så behöfver jag ej
särskildt förfråga mig, huru du anser de
mångfaldiga småsaker, som utgöra själfva
kärnan af hvardagshopens evigt omogna
tankeförsök. Man råkar här och där
personer, som äro både kloka och
snillrika, men blott fragmentariska
människor. Helt förundrad ibland öfver
förträffligheten af deras "infall, tror man
dessa vara resultat af en djärf och
själfständig tankeförmåga; men vill man i
förlitande därpå gå litet längre, finner
man dem genast mörkrädda, eller rättare
ljusrädda, och öfvertygar sig snart, att
deras infall aldrig varit en stjärna, utan
ofta blott en lysmask. — Med ett ord:
jag har utom dig här ännu ej funnit
någon riktig fritänkare i ordets rena och
sanna bemärkelse. Den filosofiska
skör-lefnaden åter har jag alltid djupt
föraktat, den må nu sluta med en
omvändelse på sotsängen eller redan förut vid
prästvigningen. Kristendomens ända är
fritänkeri, och dess stiftare hade visst
aldrig fått pastorat i någon kristlig
stat, om han där talat lika fritt som i
Judæa.
v. Br.
I oktober 1823 öfversände Brinkman
till Tegnér en tacksägelse från »vår lilla
grefvinna» (Ugglas). Tegnérs bref till
henne hade gjort henne ytterst förtjust
men också förlägen, ty hon borde ju
svara på svenska, och »hon påstår att
hon ännu aldrig skrifvit ett svenskt bref»,
skref Brinkman. Emellertid var hennes
lilla bref »svenskt nog för en svensk
grefvinnan. Ännu till helt nyligen var
den bildade kvinnans uppfostran hos
oss helt fransk. Brinkman omtalade
en gång för Tegnér att han under sin
sjuklighet sysslade med att sätta sina
tankar på papperet, och tillade: »Enligt
en gammal och elak vana skrifver jag
alla sådana småsaker på fransyska, på
det de äfven må kunna läsas och
begripas — af svenska fruntimmer.» Detta
gällde äfven grefvinnan De Geer, »ett af
de bästa kvinnohufvud jag här känner»;
hon skulle nu lara sig tyska för att
komma in i den tyska litteraturen, men
Brinkman fruktade, att hon inte kunde
bli särdeles intresserad däraf, ty han
visste ju, »att hon ovillkorligen anser
tyskan för of rälsen. Till och med
Martina Schwerin hade först sent fattat
»andan af den tyska litteraturen», hon
hade länge talt och skrifvit tyska till
honom, innan hon läst en rad af Schil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
