Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tegnér och den brinkmanska »seraljen». Af E. Wrangel. Med 11 bilder - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 E. WRANGEL.
Fruchtlos hast du gelebt und geliebt, wenn
unsterbliche Freundschaft,
Seele der Liebe, dein Herz nicht noch am
Abend erwärmt.
— — — Allt detta användt på vår
Friherrinna, kan du lätteligen föreställa
dig, att ej blott hennes nuvarande
sjukdom, utan, som jag fruktar, hennes sedan
en längre tid förstörda hälsa gör mig
djupt olycklig. Hennes förlust skulle
lämna mig alldeles ensam inom det inre
lifvet, som vi bägge sedan 12 år lefvat
med hvarandra. Under hela denna tiden
har jag väl knappt ägt en tanke eller
en känsla, som jag ej meddelat henne,
och om du också, med halft skämt,
förebrått mig »att i visst afseende
alltför mycket hafva förf rommat henne», så
smickrar jag mig dock, att vår förtroliga
vänskap i hennes enskilda belägenhet
varit henne nyttig, åtminstone bidragit
till den sällsynta utbildning hon själf
gifvit sig; till det själfförtroende,
hvarmed hon småningom skapat sig ett sätt
att vara, tänka och verka, alldeles
oberoende af hennes tryckande och oheliga
omgifvelser. Att jag åtminstone ej blott
blifvit lyckligare utan bättre genom
hennes vänskap och nedlåtande förtrolighet,
den öfvertygelsen medtager jag i grafven.
v. Br.
II.
Från Tufvan vid Vexiö (nu kalladt
Teleborg), där Tegnér först bodde innan
han (1827) inflyttade på Östrabo,
skildrade skalden för sin stockholmsvän de
nya intrycken och omgifningarna.
Naturen behagade honom mycket,
människorna mindre. Till Vexiö gick han,
skref han (d. 21 maj 1826), hvarje dag,
han mottog äfven besök, men hade
undanbedt sig kalas. I flera afseenden trifdes
han väl; men mycket, som hans kära
Lund haft att bjuda på, fanns här icke
— musik t. ex.: »Sång, hvarvid jag de
senare åren vant mig dagligen, nämligen
en förtjusande, saknar jag isynnerhet.»
Nu var han ordinerad en badresa.
Amalia v. Helwig samt hans vän J. F.
af Lundblad, som nu blifvit
generalkonsul i Pommern, yrkade på att Tegnér
skulle båda i Doberan (nära Wismar).
Emellertid valde han Varberg, dit han
begaf sig i slutet af juni och där han
vistades omkring en månad. I början
hade han det skäligen trist där; men
snart kommo flera bekanta från
Stockholm: grefve Ugglas’, Mathilda
Montgomery, något senare Akerhielms. Det
var nu som han fick blick på det
»änglalika» hos friherrinnan Charlotte
Åkerhielm, hvilket han sedan vid hennes död
på våren 1828 så rörande besjöng —
hon kallades ju sedan gammalt »Tånge».
Mest synes han dock sysselsatt sig med
grefvinnan Montgomery — eller hon
med honom. »Mathilda upptar mycken
tid», skref han till Brinkman; och på
bref till Martina von Schwerin tycktes
det som om denna lilla flirtation
verkligen distraherat honom. Ur det långa
brefvet till Brinkman af den 19 juli,
hvilket endast delvis blifvit tryckt, må
ytterligare anföras denna målande
skildring, som äfven innehåller upplysningar
af vikt för kännedomen om Tegnérs
psykologi:
Varberg den 19 juli 1826.
— — — Badgästerna svarade i början
rätt väl emot stället: en förtorkad
ödemark inom dem som utom; obehagliga
damer och obetydliga karlar. Jag lefde
därföre något eremitiskt, och hade min
umgängelse, om icke just i Gudi, likväl
med hans helige, dem jag fört med mig,
och som stå på bokhyllan. Nu är det
mycket bättre, sedan gref Ugglas’ och
Mathilda kommo. Du kan väl förstå
att jag ser dem dagligen, näml.
Mathilda på förmiddagarna och grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
