Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tionde häftet
- Ellen Keys sista böcker och strider. Af Erik Hedén. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S20 ERIK HEDÉN.
att en god handling göres lättare och
bättre, när plikten blifvit ett med
lyckan och vanan och följaktligen i
handlingens ögonblick ej är medveten som
plikt. Slutligen att en plikthandling
ofta, på grund af bristande insikt eller
dylikt, kan motverka det mål
pliktmänniskan erkänner som godt. Detta
upphäfver ej pliktbegreppets oumbärlighet, men
stämmer ej väl med dess obetingade
giltighet.
*
Att göra upp räkenskapen mellan
de båda åskådningar jag här sökt
antyda är en uppgift som jag för min del
icke mäktar. Jag vill blott i ett par fall
ånge, hur de synas göra sig i
tillämpningen. Dessförinnan må anmärkas, att
när Ellen Key här motställts Norström,
detta naturligtvis ej innebär att jag vill
ställa dem på samma plan såsom tänkare.
Ellen Key inser väl, att hon ej är någon
själfständig filosof, och tycks ej sörja så
mycket däröfver. Hon talar om
»yrkes-filosoferna» med ett förakt som röjer
otillräcklig kunskap. Så t. ex. klandrar hon
den filosofiska systembildningen — och
beundrar i hög grad de system hon
känner, såsom Spencers och Spinozas,
hvarjämte hon själf är en ganska ifrig
systematiker. Det är synd att hon ej fått
en grundligare vetenskaplig skolning,
framför allt i kunskapsteori — hon hade
då mindre lätt kunnat afspisas som en
populärfilosofisk revolutionsdam.
Norström visar sig varmt och fullt
erkänna det berättigade i nutidens
största kultursträfvanden — detta bör
energiskt framhållas gentemot Ellen Key,
som i obegripligt förbiseende jämställer
hans samfundssyn med den ryske
ämbetsmannens — men därvid händer det
egendomliga att, som han redoboget
erkänner, dessa sträfvanden till stor del
uppbäras just af dem, hvilka han på
grund af deras relativa pliktbegrepp
betecknar som den sanna kulturens fiender:
radikalismen och särskildt den ateistiska
socialismen. Han invänder*, att »inom
en viss psykisk region har hos
människor, som framför andra böra kallas
kristna» — kristendomen är ju i det
faktiska lifvet den starkaste makt som
uppbär hans grundideer — »framträdt i
ren-lefnad och uppoffrande handling en till
själfva "läggningen universell
människokärlek, hvartill man icke finner
motstycken på andra håll». Det är nu svårt
att afgöra. Säkert har i hvarje fall
mången gjort den iakttagelsen, att detta
uppoffrande handlingssätt, hvars storartade
karaktär må villigt understrykas, visat sig
allt mindre skickadt att åstadkomma
någon stadigvarande bättring i det onda,
hvaraf människorna lida. Detta gäller
framförallt på det samhälliga området,
där kristendomens universella
människokärlek verkligen på senare tid visat
mycket egendomliga yttringar. Norström,
som till och med antar statens
personlighet, häfdar skarpt dess rätt
gentemot individernas begär; kristendomen är
nu ett af de säkraste värnen för en
samhällsordning, byggd och inriktad på
de mäktige privatmännens om möjligt
oinskränkta frihet att på andras
bekostnad tillgodose sitt eget. Kan
kristendomen ändra ställning — icke lara
radikalerna sörja. Men till dess borde dess
målsmän utpeka andra som »fienden»
än dem, hvilka göra det verk de själfva
erkänna som godt och — försummat.
I nära samband med Ellen Keys
lyckolära står hennes skönhetslära. På
ingen punkt är Norströms angrepp
skarpare och orättvisare. Han beskyller
henne* för att göra lifvets mening till
skönhet och skönheten till en
sammanfattning af sinnliga lustelement. Det
* Radikalismen ännu en gång, sid. 68.
** Ellen Keys tredje rike, sid. 87 f., 95 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:48:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1906/0568.html
