Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Oscar Levertin. 1862—1906. Några minnesord af John Kruse. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
JOHN KRUSE.
att han här ej förmår nöja sig med den
estetiska måttstocken utan äfven måste
anlägga den moraliska. Han jämför t.
ex. i sin anmälan af Götiska rummen
boken med Strindbergs ungdomsroman
Röda rummet och säger därvid;
Det vemod man erfar under en jämnsides
läsning af de båda böckerna rör icke estetiken
utan moralen, rör hela arten af Strindbergs
utveckling . . . Vin af ädelt drufslag jäser ut med
tiden och blir med åren icke endast starkt utan
också mildt. Hur pinsamt saknar man icke i
Strindbergs utveckling hvarje spår af
erfarenheternas och ålderns stilla öfverlägsenhet, hvarje
skymt af till lugnt förstående omsatt
världsvisdom. Ondskan och hatet tyckas hafva
öfver-vuxit allt annat i detta hjärta. Götiska rummen
likna ett fält, där endast törne och tistel gro.
Förgäfves letar man en doftande blomma eller
ett susande strå. På alla dessa sidor hittar man
icke ett enda ställe, där författaren icke
uppträder som kärande och förfördelad. Aldrig ser
han på världen och sitt eget öde, som de stora
diktarne kunna det, fritt och rättvist liksom från
en annan stjärna.
Så uppröres kritikerns egen af lifvet
och studierna utbildade allt mildare och
visare humanitet och hans af
vetenskapen skolade klara blick af det andliga
mörker, den ofördragsamhet och
vidskepelse, som talar ur dessa verk af den
store men så ojämne svenske mästaren,
hvars språks dock alltjämt oförlikneliga
och »genialiska impressionism» Levertin
är den förste att med beundran erkänna.
I andra anmälningar såsom af
åtskilliga nytyska böcker, bl. a. Gustav
Frens-sens kraftiga och sällsynt lefvande
skildringar af germanskt nutidslif, visar
Levertin ett fint öga äfven för pliktens
kärfva skönhet, en skönhet som han
själf vackert skildrat i rektor Franks,
»mäster Mårten Nordanväders» gestalt i
berättelsen » Magistrarne i Österås» (1900).
Levertin är på detta sätt, ehuru den
främste kritiker ur rent konstnärliga
synpunkter vär dagspress ägt, dock icke
utan beröringspunkter med den nya kri-
tiska skola, som i Danmark
representeras af Harald Nielsen o. a. författare
i tidskriften »Tilskueren», hos oss i
synnerhet af denna tidskrifts litteraturkritiker
Fredrik Böök, och hvilken, i motsats
mot 90-talets tongifvande litterära
kritiker, åter börjat betona det märgfulla,
lifsdugliga innehållets rätt gent emot den
dyrkan af formen för formens skull, som
lätt löper ut i det glänsande skalets
tomhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
