Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Oscar Levertin. 1862—1906. Några minnesord af John Kruse. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN. 537
Fot. A. Blomberg.
OSCAR LEVERTIN I KATEDERN PÅ STOCKHOLMS HÖGSKOLA.
mande. För min del har jag aldrig hört
en föreläsare, som med sådan intensitet,
en sådan visionär styrka förstått
frammana bilden af förflutna tider. Man
märkte, hur midt under de lärdaste
forskningar diktarens fantasi tumlat med och
lefvandegjort stoffet.
Hur mycket mera hade vi icke ännu
kunnat vänta af Oscar Levertins hand!
Som lyrisk skald fick han nog gifva i
fullt mått hvad han hade att gifva, och
jag tror, att han själf betraktade
Salomo-cykeln såsom sin lyriks svanesång. Men
för öfrigt, hur har ej hans förtidiga död
beröfvat oss andliga rikedomskällor af
en skönhet och ett djup, som vi nu blott
kunna ana i smärta. En hel bred
skildring af vårt 1700-tals kultur hade han
låtit oss hoppas på. Och kanske han
hade skänkt oss en lefvande teckning af
Stagnelius! Hur skulle ej Levertin haft
förutsättningar för att förstå denne
romantikers praktfulla lyrik, musikalisk och
färgrik som hans egen, hans heta sorgsna
blod, hans dunkla religiösa mystik!
Men hvad tjäna mänskliga frågor till
inför dödens majestät, du käre döder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
