Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - För trettio silfverpenningar... Af Jane Gernandt-Claine - En försvunnen jättetafla och dess öden. Af Axel Gauffin. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
JANE GERNANDT-CLAINE.
Hon fattade det alis icke, men kanske
hade de orden ett slags mening bortom
det meningslöst förvridna, som var hon
själf och hennes eget lif, ty han reste
sig och följde henne ut i tamburen, och
då hon stod alldeles orörlig, lade han
kappkragen öfver hennes axlar, sakta och
med en varsamhet, som var den tystaste
hyllning. »Jag får väl se er igen en af
de närmaste dagarna?» var allt hvad han
yttrade, och väggarna gungade för
hennes ögon, men hon hörde att hon kunde
svara. »Ja, en af de närmaste dagarna»,
sade hon otydligt, i det hon gick nedför
trapporna med påsens bandögla hårdt
virad om sina fingrar. En dorr föll igen
bakom henne, och hon visste att
handlingens ögonblick hade kommit och
gått––––––-
»Jag säger till Kolja att jag var från
mina sinnen, är från mina sinnen», tänkte
hon, »det var därför jag svek honom och
de andra. För trettio silfverpenningar
sålde jag min mästare och svek mina
bröder.» Nej, inte trettio . . . Om man
drar tretton ifrån trettio, hur mycket åter-
få’ ^vJET VAR i Dusseldorf i
decem-(g/| \NJ ber 181;6. Marcus Larson var
[®)J JyCi sedan en månad åter i den
H^ fårs/] iiHa konstnärsstaden vid Rhen.
Halftannat år hade han varit borta. Med
sin konst, som tycktes enkom skapad att
lysa igenom på en världsutställning, hade
han dragit till Napoleons pånyttfödda
kejsarstad. De framgångar, han där hade
står då, hur mycket var det? Kunde
hans ädla öfverskattande af hennes enkla
handling beräknas i siffror? Och hvad
hade allt detta att skaffa med Judas?
Hon var ingen Judas, hon var bära en
människa, som var rädd att lefva, och ute
på den mörka gatan stannade hon helt
nära en lyktstolpe och såg sig om.
I hörnet vid planteringen stod en man
och väntade på henne, och då hon ville
gå fram till honom, tappade hon något
som hon hållit i sina händer. Vid det
buller, som uppstod, krossades ett par
fönsterrutor på nedra botten i
viceguvernörens hus, och hela kvarteret visste
att det var någon som kastat en bomb.
En kosack och ett par gardavoyer, hvilka
befunno sig i närheten, lämnade
skyndsamt platsen, och ingen hade blifvit
skadad, men då den unge man, som stått
borta vid planteringen, sprang fram till
olycksstället, såg han en ung flicka ligga
liflös på marken med ett stycke järnskrot
i sin ena tinning och de sönderslitna
trasorna af en svart sidenpåse öfver sin
öppna mun.
vunnit, hade hemberättats som
enastående triumfer, och när han — utan
tillstånd, ehuru akademins pensionär — i
november 1856 till professorernas
förfäran aflade en fransysk visit i hemlandet,
hälsades han som den hemvändande
triumfatorn.
Nu var han, som sagdt, åter i
Achenbachs stad och förberedde utspelet af
EN FÖRSVUNNEN JÄTTETAFLA OCH DESS ÖDEN.
Af AXEL GAUFFIN.
Med 3 bilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
