Ord och Bild / Femtonde årgången. 1906 / 591 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En försvunnen jättetafla och dess öden. Af Axel Gauffin. Med 3 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN FÖRSVUNNEN JÄTTETAFLA OCH DESS ÖDEN. 591
________________________________________________________

SKEPPSBROTT I BOHUSLÄNDSKA SKÄRGÅRDEN. OLJEMÅLNING AF MARCUS LARSON. Efter litografi i Illustrerad Tidning 1857.

skulle blifva än ärofullare. Med tanke
på parissalongen hade taflan målats. Dit
gick nu vägen med Salon Carré som mål.

Målet nåddes. Den 7 juni skrifver
Marcus till magister Quensel i Malmö:
»Det kan vara ett nöje att veta* att min
senaste marin — hedersplatsen bland de
130 utvalda bland 6000 taflor, får Prix
Constantin, samma tafla har äfven erhållit
hedersplatsen uti hederssalen för den
stora Exposition som öppnas om Söndag
den 15 juni.» Den fick sin plats emellan
Dubuffs porträtt af kejsarinnan med
kejsarprinsen och Horace Vernets »Slaget
vid Alma». Larson berättade sedan
gärna, hur Vernet, som fått se honom i
ostädad dräkt, sysselsatt med att
omfernissa taflan, först hade tagit honom för
en arbetare, men när han underrättats
om hvem han hade framför sig, hade
inbjudit den unge svensken att besöka hans
ateljér, där Larson rönt ett särdeles
hedrande mottagande af denne
konstnärsfurste, som brukade låta förnäma,
kraschanerade gäster föras omkring af sin
betjäning.
______

* = det kan kanske roa er att höra.

Framgången blef verkligen storartad.
Allmänheten bildade kö framför Coucher
de soleil à la côte occidentale de la Suède,
après l’orage, och tidningspressen
ägnade Larsons konst en ingående och
öfvervägande välvillig kritik. Den på sin tid
berömde konstkritikern Thenot, som i
Gaz. de France behandlar frågan i icke
mindre än fyra artiklar, yttrar bland annat:

»Då man inträder i
målningsexpostionens hederssalong, fästas ögonen
ovillkorligen på en stor tafla, föreställande
en solnedgång vid Sveriges västra kust.
Förgäfves skall man öfverflytta sina
blickar på den grupp, som föreställer
kejsarinnan och den kejserlige prinsen, på
Hr Dubuffs vackra, väl utförda porträtt —
på det beundransvärda ’Slaget vid Alma’
af Horace Vernet — ett visst något
återför oss dock oupphörligt till hr Larsons
stora målning.»

Under sådana omständigheter är det
knappt att undra på, om Skeppsbrottet
växte för hans lifliga fantasi. Den 30
juni skrifver han till Quensel, onekligen
något virrigt: »Var god och underrätta
mig — om det finnes en lokal att Ex-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>