Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det evigt manliga. Af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
PER HALLSTRÖM
minskad ifver och att inleda dispyter
öfver bordet, tills man upptäckte, att
ingens åsikter stodo att rubba och fann
detta alldeles i sin ordning.
Om en sak hade alla samma mening:
de för dylika tillfällen föreskrifna tre
sorterna vin smakade lika bra som
alltid, och det hundraåriga ölet var
fortfarande hundraårigt.
Det serverades i ett särskildt slags
höga glas med tesked i och strösocker
på bottnen, ty det var surt af ålder och
fullt af grums, som måste få sätta sig
mellan hvar klunk.
Egentligen var det heller icke
sekelgammalt, men det var mycket, mycket
länge sedan det stora fatet fylldes för
första gången, dracks halftomt under
året — det var oskrifven Iag — och
fylldes på nytt. Så hade det gått
genom släktled.
I huset fanns en pensionerad kapten
som för många år sedan kommit dit
som gäst på ett jaktparti, med två bössor
och en större handväska och alltsedan
blifvit kvar där. Han hade ett matematiskt
hufvud och sökte hvar gång denna dryck
kom på bordet medelst en geometrisk
serie beräkna, hur mycket af den
ursprungliga varan som ännu kunde finnas
kvar. Han ritade formler på manchetten
med dessertgaffeln och förvirrade
hjärnan både på sin bordsdam och sig själf,
ty med hvart år som gick blef det
svårare. Hufvudsaken var, att ölet stått
orubbadt i samma källare och aldrig
varit ute på resa, att det fått en
förnämlig, fideikomissartad natur, om också
ödets skiften brakt oregelbundenheter i
godsets gång genom tiderna och dess
inne-hafvares ofrälse giften, att tiljorna gungat
öfver det i dans och glädje hvart år.
Det hade en fin och vinaktig smak och
förde med sig en särskild stämning af
behärskad munterhet och frånvaro af
materiella bekymmer. Ohälsosamt var
det heller icke, om man drack det med
stor måtta, och det gjorde man alltid,
ty det var något högtidligt med
framförandet.
Husets dotter bära låtsades läppja
på det för att möta kaptenens
uppfordran från andra bordsändan, ty om
hon tagit ett annat glas, skulle han
uppfattat det som en oartighet, ungefär som
att svara på en annan fråga än den
som gjordes. Hon, som alla, var
särskildt uppmärksam mot honom på grund
af hans beroende ställning, den han å
sin sida gjorde värdig genom en stilla
och anspråkslös ridderlighet.
Eljes var fröken Ebba tillräckligt yr
i hufvudet utan att röra något glas alis.
Som det var ondt om damer, hade hon
fått båda sina tillbedjare till kavaljerer
med uttrycklig ovisshet, hvilken som
skulle äga företrädet. Där satt hon nu
i sin vanliga tveksamhet och liknade,
utan att hon visste af det, Buridans åsna
i skolastikernas tankeexperiment om
mänsklig frihet, dömd som den till en
filosofisk hungersdöd, om ställningen
med de båda jämnstarka viljeimpulserna,
dragningen mellan de båda hötapparna,
skulle fortfara längre. Framför henne
lyste i bordskandelabrarnas sken alla
slags förtjusande nyheter och luftslott,
men hon kunde icke komma öfver till
dem, emedan tvänne vägar buro dit.
Hennes ärliga själ jämrade midt i nöjet
och munterheten, och ju längre
måltiden skred framåt, dess tankspriddare
blef hon. Hvad hon led af var all den
första kärlekens oro, utan att hon ens
i drömmen kunde söka ersättning, ty
hon visste icke hvem hon var kär i.
Det blef tydligare än någonsin för
de båda kusinerna, att de voro i vägen
för hvarandra, och detta medvetande
trängde sig äfven på andra.
Brukspatronen, som vid hvarje mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
