Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett blad ur den svenska dramatikens historia. Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BLAD UR DEN SVENSKA DRAMATIKENS HISTORIA
39
och smak.fi Det är nu för väl för oss;
ty då lär han åtminstone ej göra
anspråk på Svenska akademien.
Men för allting se denna Engelbrekt
och lär mig veta i hvilken tro jag bör
dö, ifall stycket inte så snart tryckes.
Jag har för öfrigt länge haft ett
horn i sidan till denne nya
Shakespeare allt sedan jag hört att han, hans
far och farfar helt ärligt hetat Blank
och att han först såsom författare bör
jat ädla sig Blanche. Kanske skrifver
han sig hädanefter Shakespeare II.
Min djupa vördnad till den
Sköngoda.
Din v. B.
En ödets ironi skulle
emellertid foga det så, att en af de
»rimmande slynglar», för hvilkas skull
Brinkman skarphvässat sin
riksbekanta penna, blef hans
efterträdare i Svenska akademien. Blanche
var det som bekant icke. Äfven
om dennes mått af »snille och
smak» bort vara tillräckligt för att
förskaffa honom en plats i den
vittra areopagen, höllo hans
ra-bulistiska tendenser dess dörrar för
alltid stängda för honom. Börjesson
däremot, teologie-doktorn,
filosofie-ma-gistern, fosforisten-skalden, motsvarade
bättre de akademiska fordringarna, och
den 19 mars 1861, således på en extra
sammankomst, icke den ordinarie
högtidsdagen, höll han sitt inträde bland de
aderton med ett tal öfver envoyén,
friherre Gari Gustaf von Brinkman.
Den gamle »riksläsaren» hade
dåredan varit död i 13 år. Anledningen till
uppskofvet med den ledigblifna stolens
besättande berodde därpå, att den af
akademien först utsedde efterträdaren,
excellensen baron A. E. Ihre, af sjuklighet
hindrats att taga sitt inträde och till sist
begärt att blifva entledigad från sitt
ledamotskap. Vid det nya, 1 dec. 1859
företagna valet blef Johan Börjesson den
lycklige. När man nu lärt känna Brinkmans
C. G. VON BRINKMAN. SKÄMTTECKNING AF
BERNHARD VON BESKOW.
tankar om Erik XIV: s skald, är det
ganska skämtsamt att i Svenska akademiens
handlingar läsa dennes högstämda loford
öfver sin illustre företrädare. Angående
den för eftervärlden betydelsefullaste sidan
af Brinkmans litterära produktion, hans
br ef skrifning, yttrar Börjesson några ord
som äro af intresse äfven för vår tid,
särskildt genom den af E. Wrangel nyligen
utgifna nya delen »Brinkmaniana».
Därom heter det i minnesteckningen:
»Hans expansiva och rörliga — jag har
därför icke sagt: oroliga — natur behöfde ett
stort svängrum, hela landet, hela världen, om
det låtit sig göra, för att andas ut, tala ut. Han
hade sett hela världen, kommit i närheten af
de stora hufvudstädernas stora ljus, skummat
salongernas grädda — han kunde ej glömma
— han ville ej glömmas — han skref och skref.
Och dessa bref på alla tungomål, de skulle
ännu i sina fragmenter utgöra en rik litteratur
för sig — rik icke blott till omfång, utan till
intresse. Ämnenas växlande mångfald, idéernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
