Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett blad ur den svenska dramatikens historia. Af Lotten Dahlgren. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
LOTTEN DAHLGREN
’/^rM
lilllSlilSI
C. G. VON BRINKMAN. SKÄMTTECKNINGAR AF BERNHARD VON BESKOW.
uppfattning eller anredning som konstverk
betraktadt, och hvad stylen beträffar har förf.
just talang och språkkännedom nog för att lyfta
sig här och där till en krystad medelmåtta.
Det hela är därföre märkvärdigt, att man
däröfver kunde läsa ett kollegium för att med
exempel ifrån hvarje sida bevisa — huru en
skald aldrig borde tala. Mitt exemplar är
späckadt med blyertstecken, hvarigenom författaren
spottas i synen för alla plattheter i tankar,
uttryck, versbyggnad m. m.
Att så narra folk är alldeles ogudaktigt.
Ej en enda karaktär, som väcker det minsta
deltagande, och alla utan undantag äro de så
stormovettiga på hvarann, att den lymmelhafte
förf., som sammanfört alla dessa skällsord, blott
därföre borde straffas efter duellplakatet». —
I följande slutstrof, innehållande den
obligatoriska hälsningen till friherrinnan
Beskow, kulminerar damernas svurne
riddares indignation öfver det förhatliga
verket:
»Jag törs knappast nämna den Sköngoda på
samma blad med denna Erik XIV, men dock
ber jag om mina vördnadsfulla knäböjningar
för henne-a.
I det andra brefvet tar sig
förargelsen öfver dessa parvenyer inom den
dramatiska konsten ännu våldsammare
uttryck.
»Nu ha vi ju åter,-* utbrister Brinkman. »fått
en ny Shakespeare, och i anledning däraf har ju
Dagl. Allehanda nu uttryckligen förklarat, att
på hela Sveriges dramatiska ocean, ända till denna
dag, aldrig funnits mera än två stora skepp
och att Du och Leopold, Lidner och Adlerbeth
blott seglat omkring kusten på små strandbåtar.
Under denna långa dramatiska fasta ha vi
således fått åtnöja oss med de välsmakande fiskar,
som I kunnat förse oss med; nu åter äga vi
förhoppning att få äta oss duktigt mätta på
Börjessons och Blanches omätliga hvalfiskar.
Det är emellertid för oss andra obehagligt
att våra stora konstdomare ej förut sinsemellan
kommo öfverens om hvad de -»i tid och otid* böra
plugga i oss; ty knappt har Dagl. Allen,
kanoniserat den store Blanche, så kommer Helios och
försäkrar, att han är en stor lump och aldrig
kan bli något annat, emedan han saknar, »snille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
