Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Järnvattnet i Madrid. Efter Lope Felix de Vega Carpio. Af Karl August Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A
JÄRNVATTNET I MADRID*
Efter LÖPE FELIX DE VEGA CARPIO
Af KARL AUGUST HAGBERG
UR AKT I.
(Lisardo och Belisa ha sett hvarandra
i kyrkan och blifvit förälskade i hvarann.
Men tanten Teodora, som är nunna, vakar
öfver Belisa likt en drake, så att de unga
aldrig få tillfälle att råkas. Då hittar Belisa
på en list. I ett bref, som hon på ett
fyndigt sätt tillställer sin älskade, säger hon
att hon skall låtsa sig vara illa sjuk.
Lisardo måste instruera en läkare, som
kommer till henne och ordinerar henne att taga in
järn och företa dagliga morgonpromenader
på öfverenskomna ställen. På så sätt skola
de få råkas. Och för att neutralisera
tantens vaksamhet råder Belisa Lisardo att
medtaga en god vän, som låtsar sig vara
förälskad i den gamla nuckan och gör
henne sin kur.
I enlighet därmed låter Lisardo sin
betjänt Beltran kläda ut sig till läkare och
vännen Riselo åtager sig att sköta om
tanten. Här nedan meddelas ur en
färdigliggande öfversättning ett utdrag skildrande
hvad som hände under en af Belisas första
morgonpromenader.)
SCEN XIV.
Belisa, hennes tant Teodora och
slaf-vinnan Leonor. Dolda bakom några träd
* Skådespelets spanska titel är »El acero de
Madrid». Acero betyder stål eller stålvatten, ett
på Löpes tid brukligt läkemedel, men öfversättaren
har föredragit att begagna orden järn och
järnvatten.
Lisardo med sin vän Riselo och
betjänten Beltran.
TEODORA.
Fast du jämt hör mig predika,
att oss kärlek blinda gör
och att du skall se dig för
och ej efter manfolk fika,
jämt du efter karlar ränner.
Om du fladdrar dem för nära,
får som fjäriln snart du lara,
att du dina vingar bränner.
BELISA.
Gud, så du kan kommendera!
Skall jag i ditt sällskap gå,
hvartill tjänar det väl då
att ta järn och promenera?
Doktorn, som är sådant snille,
föreskref mig ju bestämdt
att se folk och glam och skämt
och förströ mig som jag ville.
Men du söker tag på tag
isolera mig och hindra
allt, som kan mitt svårmod lindra.
lisardo. (På afstånd.)
Nu i sanning är det dag!
Nu sig solen uppenbarar
strålande kring äng och fält!
TEODORA.
Skulle kanske jag helt snällt
släppa dig till tals med karlar?
BELISA.
Men om jag vill konversera
— skall jag tala då med djur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
