Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - »Snillenas Felix». Lope Felix de Vega Carpio. Af Karl August Hagberg. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SNILLENAS FELIX» 49
LEONOR.
Att du föddes af en kvinna
tycks du inte låtsas om.
HERNANDO.
Men så skrek jag, när jag kom . . .
Det är ofta nog betjänterna som ha
både roligheterna och förnuftet om hand.
Så säger betjänten Ramiro i »Det säkra
för det osäkra» (Lo cierto por lo dudoso):
Tala — så i moll som dur —
lär man både folk och djur,
men man lär dem ej att tiga.
Ve! att vi förstå så ringa!
Skolor ha vi nog min själ,
der man lär sig tala väl
— för att tiga har man inga.
Om jag vore kung så skulle
lärostolar jag inviga
för att lara folk att tiga.
I »Det omöjligaste af allt» (El mayor
imposible), som går ut på att visa
omöjligheten af att vakta en kvinna, som älskar,
varnar betjänten Ramon sin herre för
giftermålets hasard. Och han berättar följande
historiett, som för någon tid sedan i något
olika form sågs göra sin rond genom pressen:
Vid ett giftermål begaf sig,
att när ändtligt det vardt ro
i de nyförmäldas bo
de, som vanligt, klädde af sig.
Mannen sade: gagnlöst nu
att förställa sig, min kära:
jag plär lösa tänder bära
— tålamod, du är min fru.
Men när mannen hade tålat,
då tog hon peruken bort
och stod skallig inom kort,
lik ett äpple, som man skalat,
sägande: förlåt, jag kan
inte hjälpa, på min ära,
att jag brukar löshår bära.
Tålamod — du är min man.
Löpe excellerar i skildringen af
kvinnokärlek och kvinnonycker. Så t. ex. i
»Den nyckfulla Belisa» (La dam a
melin-drosa 1. Los melindres de Belisa), i »Sin
älskares slafvinna »(La esclava de su galan)och i
den förtjusande täcka »Om kvinnorna inte
såge» (Si no vieran las mujeres) m. fl. En
annan af Löpes starka sidor är skildringar
af landtlifvet och dess lugna behag. I
»Peribanez y el comendador de Ocafia»,
»Los Tellos de Meneses», »Fuente Ovejuna»
och en mångfald andra skådespel finnas
små mästerstycken i detta afseende. En liten
skördesång ur det förstnämnda stycket må
meddelas. Landtmannen sjunga:
Klöfver! Jesus, hvad det doftar!
Klöfver! Jesus, hvilken doft!
Klöfver för en nygift kvinna,
som sin make håller kär,
klöfver för en mo, som är
lätt att locka och att vinna
och som kan sin älskling finna,
fast hon instängts på sitt loft.
Klöfver! Jesus, hvad det doftar!
Klöfver! Jesus, hvilken doft!
Klöfver må vi flickan skänka,
som beständigt byter vän.
Klöfver åt en liten änka,
som vill gifta sig igen,
och har hvita kras som blänka
och en kjol i rödt och grönt.
Klöfver! Jesus, hvad det doftar!
Jesus, hvad det doftar skönt!
Exemplen skulle kunna hundrafaldigas.
Ju mer man läser Löpe, dess mer beundrar
man hans outtömliga fantasi och geniala
fyndighet, som på en då ännu ganska
obruten mark förmådde att i ett slag bringa
den spanska dramatiken till rikaste blom
och skänka näring åt massor af
efterkommande diktare.
Ty Löpe har i alla tider varit »bra
att stjäla från». Och man förstår, hur
samtiden med glödande beundran kunde blicka
upp till detta »naturens under» —
»snillenas Felix» — Löpe de Vega Carpio.
Ord och Bild, i6:e årg.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
