Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 / 72 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - De kosmogoniska idéernas utveckling. Af Svante Arrhenius. Med 10 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KOPPARSTICK AF V. VANGELISTA EFTER OLJEMÅLNING AF A. PUJOS.

Enligt Laplaces hypotes borde den
ena ringen hafva afsöndrat sig
omedelbart efter den andra och resultatet efter
afkylning borde ha blifvit en stor skifva
af meteoriter, löpande kring solen i
dennas ekvatorialplan, af ungefär samma
art som ringarna kring Saturnus,
hvilka bestå af en samling meteoriter, som
röra sig med allt mindre hastighet ju
längre de äro aflägsna från centralkroppen.
Och hade stora planeter uppstått, så
borde de haft en motsatt
rotationsriktning mot den som verkligen observeras,
ven andra svårigheter vidlåda

Laplaces’ hypotes, såsom Babinet redan
1861 och i våra dagar Moulton och
Chamberlin framhållit.

Angående planetbanornas afvikelse
från cirkelformen och deras lutning mot
ekliptikan ger Laplace på ett ställe en
mycket sväfvande förklaring. Han säger
att den beror på den oerhördt stora
ojämnheten i temperatur och täthet hos
de sig hopande massorna. En lika litet
tillfredsställande antydning finnes hos
Kant angående denna sak. På ett annat
ställe säger emellertid Laplace, att
kometer, som inträngt i vårt solsystem, kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>