Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - De kosmogoniska idéernas utveckling. Af Svante Arrhenius. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värmekällorna, så är detta äfven fallet på
solen, och att man kunde vänta, att detta
värmeförråd skulle täcka utgifterna under
omkring 10 biljoner år. Sedan skulle
solen slockna, och därefter skulle förlusten
vara jämförelsevis ringa under de omkring
1000 biljoner år som förflöte, innan den
genom en sammanstötning åter gaf
upphof till en ny nebulosa.
Men för att denna ständigt
återkommande pånyttfödelse, som fordras af
evighetsbegreppet, skall komma till stånd,
måste den energi som af solen förslösas,
åter samlas upp på något ställe i
världen och ej, såsom flertalet astronomer
lära, utan slutmål gå ut i den oändliga
rymden. De platser, där den förspillda
energien slutligen hamnar, kunna endast
finnas i de oändligt utsträckta kalla
nebulosorna. Genom deras förmedling kan
den från solarna förlorade energien åter
hopas upp och göras nyttig vid deras
sammandragning till nya sol- och
planetsystem.
Denna svårighet synes emellertid vara
mindre än en annan, som framträder uti
den af Clausius formulerade läran om
värmedöden. Temperaturen synes öfver
allt i den för oss tillgängliga delen af
världen sträfva efter att jämna ut sig, och
till sist borde temperaturen vara lika
öfverallt och därmed källan för all rörelse
och allt lif utsinad. Under tidernas
evighet borde detta redan långt före detta
ha inträffat, hvilket ju emellertid alldeles
strider mot vår erfarenhet. Det
egendomliga inträffar nu, att alla tänkare på
detta område medgifvit, att en möjlighet
skulle förefmnas för ett undantag från
den allmänna regeln, men denna möjlighet
syntes ej kunna realiseras i den af oss
kända världen. Jag har emellertid sökt
påvisa, att just i nebulosorna detta
undantagsfall måste spela en ofantligt stor roll.
Och på detta sätt kunna vi föreställa
oss, att den af filosoferna fordrade fram-
och återgående rörelsen hos energien kan
åstadkommas i den på möjligheter så rika
naturen. Nebulosorna skulle således
motsvara en lefvande varelses
uppväxt-stadium, deras energiförråd skulle ständigt
ökas, likasom deras möjlighet att ge
upphof till utomordentligt heta solar.
Däremot skulle solstadiet motsvara det skede,
då mannakraften under förrättande af
nyttigt arbete ständigt minskas. Likasom
de lefvande varelserna skulle
himlakropparna utveckla sig från barndom till
ålderdom för att gifva upphof till nya
individer af samma slag, som skulle
genomlöpa de olika åldrarnas utvecklingsfaser.
Det fordras emellertid äfven en
fram-och återgående rörelse hos materien för
att utvecklingens ständiga växelspel skall
återupprepas. Om den Newtonska
attraktionslagen vore ensamhärskande i världen,
borde allt småningom dragas ihop till
några stora klumpar. Visserligen äga
stundom sammanstötningar rum, och dessa
sprida materia åt alla håll, men de större
täta brottstycken, som därvid bildas,
återkomma alltid i sin bana till närheten af
utgångspunkten, det vill säga punkten
för sammanstötningen. Genom
sammanstötningen omsättes också en del af de
sammanstötande kropparnas rörelseenergi
uti värme, och deras förmåga att gå ut
ur hvarandras attraktionskrets minskas.
Endast de utstormande tunna gasmassorna
kunna strös ut i rymden, där de vandra
omkring, till dess de kondenseras kring
uppväxande solar.
Men hvarifrån komma då alla dessa
kometer och meteoriter in i vårt
solsystem? En stor del af kometerna har
blifvit fjättrad vid vårt solsystem genom
de rester af dunstmassor, som ännu
funnos kvar utströdda mellan planeterna, då
de främmande kropparna trängde in.
Dessa kometer, som ständigt återkomma
till solens närhet och därför af oss
iakttagas, synas af denna grund utgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
