Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Traditionen. Af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRADITIONEN
89
Somling efter den ståtliga rytmen och
stämde in då och då med ett störande,
rosslande ljud. När musikanten slutat
och rummet fylldes af tacksamt
beundrande hviskningar, blef Somling orolig.
Han krängde sig upp ur sin halfliggande
hvila och vacklade bort till pianot.
— Det var ganska skönt — ja. En
rätt god röst öcksa. Ack, ja — min
Petrus Samuel, han har ärft min klena
hals — eljest har han också mycket fint
öra och sann musikalisk känsla, liksom
jag och mina bröder — men sjunga kan
han inte, den käre gossen —.
— Nå — genmälte biskopen torrt
— det är ju inte heller alldeles
nödvändigt —.
— Han kan så mycket annat i
stället — bifogade lille Vattling, som sprang
och bjöd påtår.
— Mycket rätt — medgaf fadern och
lade handen på vice pastorns axel för
att stödja sig.
— Men det skulle under hans
prästerliga verksamhet vara både kärt och
lämpligt, att han kunde utföra vår vackra
mässmusik.
Vice pastorn vände sig förvånad upp
till kontraktsprosten.
— Men bäste farbror, Per Samuel
har ju slagit om?
— Slagit — — om?
Fadern stammade och stötte pastorn
ifrån sig, stirrande.
— Ja, det vet väl farbror! — Jovisst!
Det hörde ju Fuchtel sist, när han var
nere vid universitetet. —
— Hvad — hörde — — hvad för
slag — ?
Prosten skrek orden så gällt som i
en domedagspredikan. Hans dotter kom
ilande från ett af smårummen, följd af
en skara nyfikna småttingar.
Vice pastorn kunde inte dölja en viss
skadeglad häpnad.
•— Har inte Per underrättat farbror,
att han atbrutit de teologiska studierna
—- för att bli filolog.
— Ack, Per har ju inte skrifvit hem
på länge — svarade nästan kvidande
fröken Somling och trängde sig fram
mot fadern. Men denne stod ett
ögonblick stel, oroväckande purpurfärgad ända
upp till hjässan, vacklade plötsligt till
ett slag, så att nordstjärnan dinglade på
kaftanen, svängde sedan halft om och
föll med en ovig knyck snedt bakåt ner
öfver pianot, som skrällde till med en
disharmonisk klang.
En larmande förvirring uppstod, och
i kören af förskrämda röster hördes dels
klagande rop: Kontraktsprosten dör!
prosten Somling dör! — — dels lugnande
och beskäftiga: Det är inte farligt! det
går öfver! det är bära ett
svimningsan-fall!–––-
Den medvetslöse bars på vice
pastorns, Fuchtels och några andra yngre
prästers armar in i värdens sängkammare.
Den stackars nyinstallerade kyrkoherden
smågrät och mumlade som i bön, medan
han trippade före och slog upp dörrarna.
Efter följde fröken Somling, krithvit
om kinderna, med de blågrå ögonen
uppspärrade i skräck och tårlös förtviflan.
Oafvändt betraktade hon faderns askgrå,
blundande hufvud. Utan att själf veta
det, upprepade hon blott: Hvarför har
inte Per Samuel skrifvit? Hvarför har
han inte skrifvit om detta? —
Biskopen stödde hennes arm och
hviskade som till ett litet barn: -— Seså, var
inte rädd! Jag skall tala vid pappa sedan !
Seså, seså!
Men hon tycktes inte höra. Hon
frågade endast, utan att vänta svar: —
Hvarför har inte Per Samuel skrifvit?
Senare på aftonen afled
kontraktsprosten utan att ha återfått medvetandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
