Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Josephson som Konstakademiens »uppföding». Anteckningar af Georg Nordensvan. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
GEORG NORDENSVAN
söka ett annat stipendium, som skulle
bli ledigt till våren, fick han följande
svar:
Roma 31 mars 1878.
Bästa farbror Boklund!
Jag tackar dig för dina vänliga rader. Då
akademien ansåg Hellqvist för den värdigaste
att åtnjuta statens stipendium, så är ju allt som
det skall och bör vara, och hoppas jag att han
kommer att draga nytta däraf till
fäderneslandets och sitt eget gagn. Att akademien fäst
lika litet afseende denna gången som den förra
vid mina hemsända arbeten är mycket ledsamt,
och kan jag endast tyda det så att akademien
visserligen icke kan neka att jag utvecklat en
viss flit, men att mina studier icke gifva något
att hoppas för framtiden, med ett ord äro
talanglösa! Eller är det måhända emot
akademiens önskan att de unga studera de gamla
mästarne ?
Att jag icke hunnit hemsända något
original ännu bör icke kunna förvåna någon som
själf har tillbragt sina första studieår i
utlandet, isynnerhet när man egnar sig åt det så
kallade stora måleriet, och när man har allt
att lara. I maj månad äro alla mina medel
ute och måste jag motse en bekymmersam
framtid. Det är icke angenämt när man
brinner af lust att alstra och känner sig bunden
till händer och fötter. Jag hör alldeles icke
till dem som ha falsk själfkritik, men jag har
ett samvete som bjuder mig att icke alstra
sämre än jag vet att jag själf kan. Af halfifärdiga
arbeten gifves det gudi nog i världen.
Emellertid om du intresserar dig för mitt arbete, så
är min David i det närmaste färdig, och Saul
är häller icke så mycket att arbeta på, så jag
tänker nog till våren kunna för akademien
framlägga mitt lidandes barn. Måtte akademien
icke blifva allt för sträng!
Jag vågar icke hoppas på detta
stipendium som blir ledigt, det skulle vara allt för
lyckligt, allt för välkommet.
Den närmaste framtiden erbjuder icke
mycket hopp för konstnärerna. Man har dock
haft den fröjden att sett det sköna som finnes
i världen, innan man blandar sina ben med
jorden.
Detta bref innehåller äfven några
reflexioner, typiska för brefskrifvaren
under denna hans Rom-period.
Öfver hufvud taget är det som jag sett här
af modern konst ytligt och anlagdt på effektsö-
keri, en ting som jag tycker i betänklig grad
vidlåda vår nuvarande tid. Man bär visserligen de
gamles namn på lapparne men icke deras verk
i hjärtat, och de finnas, och icke få, som
öppet smäda de gamla. Dock, när man
skärskådar dessa moderna verk, däri man kan
finna så mycken teknisk färdighet och prakt
för ögat, hvad är som gör att man stannar kall
och oberörd framför dessa stundens alster? Är
det en förutfattad mening blott? Nej, ty dessa
dagens herrar de fatta icke sitt ämne med
kärlek, hur kunna de då begära att andra skola
älska deras verk? De tänka på åskådaren och
tänka på att kittla hans smak och stoppa hans
guld i sin ficka med så liten möda som
möjligt. De gamla tänkte nog på att afsätta sina
arbeten, men sedan de voro afslutade, färdiga.
Inför akademien hade Josephson
likväl tur denna gången. Den 25 maj
tilldelades honom det största understöd,
som fanns att tillgå, det Dahlgrenska
stipendiet på 3,000 kr. för ett år med
rättighet att söka förlängning ytterligare
för två år. De sökandes antal uppgick
till olyckstalet 13. Stipendier på 1,000
kr. erhöllo Jakob Kulle, Per Ekström och
Carl Larsson. Hugo Birger, Skånberg m.
fl., som sökt, fingo ingenting. Men
djurmålaren Fischer fick ett resestipendium
efter Törnå.
Nu borde Josephson alltså ha varit
lycklig. Men nu drefvo onda makter sitt
spel och vållade en konflikt, som kastade
sin skugga framför sig långt öfver de
är som kommo.
När Scholander på ämbetets vägnar
underrättade den unge konstnären om
hans framgång och om sättet för
stipendiets utbekommande, gjorde han detta
i följande bref:
Sthlm d. 28 maj 1878.
Bäste herr Josephson!
Jämte lyckönskan till den vunna segern
som gälde en motståndare blott — Jansson* —
och vanns med stor pluralitet, sänder jag
hälde regler, hvilka för närvarande äro gällande,
med hänsyn till stipendiets åtnjutande.
Desamma skola längre fram kompletteras genom
* Föreligger felskrifning för Larsson?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
