Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur lifvet i Lund kring 1800-talets midt (1847—1870). Af A. O. Lindfors. III. Sång och musik, sällskapligt umgängeslif, grupper och personligheter. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET I LUND KRING 1800TALETS MIDT (1847—1870) 219
och Hilma
Engeström, den senare gift
Österman, Lotten och
Malin Bruzelius, gifta
Christierson och
Ney-ber, Augusta
Nordström gift Dubb, Clara
Malmros gift Möller
m. fl.
Han emot
1860-talet och under
detsamma hade nya
stjärnor uppgått: Emma Thomander,
Ebba Gnosspelius gift Sturzen-Becker;
Inez Berlin gift Humble, Jenny Berlin
gift Ernberg, Clara Olde gift
Wahlberg, Elise Berling gift Rappe, Louise
Bennett gift Rosenblad, Katarina
Stenbock gift af Petersens, Selma
Gustafson gift Theorin, Hilma Scholander gift
Trägårdh, Pauline Gleerup gift Westrup,
Thomasine Gleerup gift Beyer, Maria
Cronholm gift Ekberg, Mina Lindskog,
gift Wiberg, Mimmi Berling, gift Åberg,
Ann-Sofi von Essen, förlofvad med Otto
Cronholm, Caroline Ekelund, förlofvad
med Gustaf von Sydow, Malin Hagman,
förlofvad med Lars Lovén och alla tre
döda som unga fästmör, Eva Billing gift
Francke, Ebba Åberg gift först Hellman
sedan Schwanenfliigel, Lilly Zickerman
gift Agardh, Ida Brink gift i Danmark,
Ebba Gellerstedt gift Böklin, m. fl.
På 1850-talet begagnades titeln
»mamsell» för ofrälse flickor, på midten af
1860-talet infördes frökentiteln öfver Iag.
I detta lilla samhälle, där man lefde
så nära hvarandra och kände hvarandra
så väl, blefvo många af dess europeiskt
berömda lärde uppfattade ej så mycket
som sådana utan snarare som den
välbekante hvardagsvännen. Ur denna synpunkt
äro de hundratals anekdoter och
skämtdrag, som fyllde luften hvart man kom i
samhället, att betrakta; en del anekdoter
voro dagsländor, kortlifvade och glömda;
C. W. SVEDELIUS.
några pa en gång
karaktäristiska och
oförargliga skall jag
be att få upprepa
här. »Honny soit
qui mal y pense!»
Den som vill se
18 5 O-talets
professorer inom filosofiska
fakulteten
karrikera-de, kan läsa Frithiof
Santessons visa: »Det
var den tiden jag kandidat skulle blifva. »*■
Brunius, på hvars slagfärdighet vi
redan sett prof, satt en gång efter en
promotionsmiddag och hörde på, hur de
unga Apollosönerna upphöjde sin egen
lärdom; slutligen steg han upp och sade:
»Ja, skål mine herrar, om några år veta
ni inte mer än en vanlig professor.»
Latinaren Ek brukade på sina
föreläsningar mycket »köra» meden holländsk
filologs, Hoffman Peerlcamps, arbeten;
följden blef, att den lille häst, hvarmed
han brukade kuska ut till sitt prebende
Hardeberga, blef kallad
»Hoppman-Perle-kamp»!
Professor Hill byggde sig ett hus efter
egna ritningar, malisen sade att han
glömt sätta dit någon trappa till öfre
våningen; på ytterfasaden hade anbragts
två bilder i relief, Adam och Eva, dessa
kallades för »Hillemænd» (= »alla heliga
män», ett gammalt danskt utrop).
Samme Hill kom helt oförmodadt att få sina
anletsdrag med på Marcus Larssons
tafla.
Det gick så till. Den gamle professorn,
klädd i sin egendomliga cirkelkappa, kom
bland många andra med upp för att se
Larssons kraftprof att på en dag måla en
stor tafla åt studenterna. Målaren
frapperades af hans utseende och lät en af
klipporna, bland hvilka den brinnande
Utgifven i »Kurre» iS
C. W. BLOMSTRAND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
