Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur lifvet i Lund kring 1800-talets midt (1847—1870). Af A. O. Lindfors. III. Sång och musik, sällskapligt umgängeslif, grupper och personligheter. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
A. O. LINDFORS
ångbåten strandat, få antaga konturerna
af Hills profil.
En äldre filolog, som önskade i
det längsta bibehålla ett ungdomligt
utseende — i detta fall undantag bland
de akademiska fäderna på den tiden
—, sades färga hår och skägg,
hvaraf dessa med tiden antogo en
grönaktig färgton. Han blef därför döpt till
»Näcken», hans fru till »Näckens harpa»,
hans vackra dotter till »Näckrosen»,
dennas guvernant, af slavisk ras, till
»Näckens polska», o. s. v.
En medlem af medicinska fakulteten
blef kallad till en sjuk tjänsteflicka;
eftersom febern var till sina symptom något
obestämd, fick hon blott tillsägelse att
»ligga stilla till sängs tills han kom igen».
— Men han kom aldrig igen, och trots
förbudet steg hon upp efter någon vecka
och anmälde sitt tillfrisknande hos
doktorn. En annan af samma fakultet stod
och föreläste vid sidan af en sjuk gumma:
»Så föll patienten i en stark svettning,
som ännu fortfar.» Här vågade patienten
blygt invända, att hon ännu ej hade
kommit i svettning. »Tyst hon gumman
lilla a la bonheur, det där förstår hon
inte. Alltså patienten föll i svettning. . .»
Om professor Lysander berättas det,
att då Olbers vid det nyss omtalade
pereatropet bad att få hålla L. under
armen vid hemgåendet, den senare svarat;
»Gärna det, men tag mig under den
vänstra armen, så att jag har den högra fri.»
— Lysander hade en väl vaid
»pekoralie-samling», som ibland visades för goda
vänner; så skedde en gång, när O. P.
Sturzenbecker (Orvar Odd) var på besök.
Olyckligtvis träffade han bland samlingen
på sin egen tidningsartikel om »de unga
gubbarna i Lund» från december 1865.
Lysander skyndade då att aflägsna den
och skylla på den slarfviga pigan, som
ostädat bland hans papper.
Om kemieprofessor Blomstrand, som
var mycket känslig och godhjärtad och
ibland af rörelse kunde få tårar i ögonen,
hette det, att när han ej hade annat att
gråta öfver gick han upp på
Helgonabacken för att där i ensligheten få riktigt
utgjuta sin sorg öfver att molekylerna voro
så små. Samme man var Smålands
nations inspektor, och det sades, att ett
stipendium, som söktes af en småländing,
då var oåtkomligt för hvarje annan, enär
inspektorn grät sig till det i konsistoriet
för sin skyddslings räkning.
Professor Svedelius var som bekant
mycket distrait. När han strax efter sin
ankomst från Uppsala till Lund var
inbjuden på sin första supé hös Ljunggren
och förmodligen väntade sig något extra
trefligt, såsom brukligt var där i huset,
men detta lät vänta på sig, satte han
sig gäspande ned vid ett bordshörn i
salongen och tänkte högt: »En
förbannadt tråkig tillställning, jag tror jag
går hem.» Värden, som hörde detta,
skickade genast fram vaktmästare
Danielson med en punschbricka och en
skål russin och mandel. Detta blidkade
honom snart, och när »studenthafren»
var uppäten, kom också all den muntrande
andeliga välfägnad, som Svedelius kunde
önska sig.
Om en juridisk professor sades det,
att han var så härsklysten, att han
stängde in sin fru i garderoben, och att
han lät. en friare till den andra dottern
vänta med förlofningen tills den äldsta
var gift, enär allting skulle ske med
ordning. Om en medicine professor sades
tvärtemot, att han stod under toffeln
så hög grad, att han plägade fråga kusken,
som gjorde ekipaget i ordning: »Jag ser
frun skall ut och åka, har du hört, om
jag skall följa med?»
Men ej blott om professorerna
cirkulerade historier, äfven studenternas egna
mera originella typer och sådana bland
stadens öfriga invånare skonades ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
