Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur lifvet i Lund kring 1800-talets midt (1847—1870). Af A. O. Lindfors. III. Sång och musik, sällskapligt umgängeslif, grupper och personligheter. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR LIFVET I LUND KRING 1800-TALETS MIDT (1847 —1870) 223
händerna gata upp och gata ned, började
månget flickhjärta att klappa af väntan
och förhoppning. Ibland gaf han oombedd
damerna sina råd i toalettväg: »Tag den
rödprickiga klädningen i dag, lilla
mamsell», yttrade han en gång till en sin
favorit, som han önskade skulle bli ännu
vackrare än vanligt.
Bland torghängare och gatstrykare
funnos många bekanta original, bära deras
namn voro lustiga, personerna ännu mer:
»Ola Hutt», f. d. krögare; Limborg, f. d.
köpman; lackförsäljaren »Lakmus»;
pip-rensare-fabrikören »Ola Pipis»;
»Trattepetter»; »Hurra-Bergström», äfven
»Bål-getingen» kallad. De gjorde djupa
intryck på min pojkfantasi. iifven ett
kvinnligt gatuoriginal fanns: »Fröken
förlåt mig». Hon var en äldre kvinna,
som sett bättre dagar, troligen ej fullt
slug, men gick omkring i gårdarna och
frågade, om folk ville se henne dansa.
Bejakades detta, plockade hon ur sin
väska ett par hvita skor, tog dem på och
började en sirlig och gammalmodig fi-
gurée, gratiöst lyftande en liten smula
på kjolen.
Här slutar jag min skildring, som
redan blifvit alltför lång, men bilderna
från mitt kära gamla Lund, min födelse-,
barndoms- och ungdomsstad, ha ej låtit
sig afvisa, talrikt och trängande
hvarandra ha de myllrat fram. Den tid och
den ort jag skildrat hade ju sina fel
och hafva nog fått höra det, men för
individen var det en välsignad tid och
en härlig plats.
Det är nog också därför som så
många nu äldre män, hvilka tillbragt en
lycklig ungdom där, känna hjärtat bli
så underligt varmt och ögat så
besynnerligt fuktigt, när de efter en lång
frånvaro åter se de välbekanta två
kyrktornen — »Lunda pågar» — höja sig öfver
den i grönska inbäddade staden. Minnet
skakar på sitt kaleidoskop och låter oss
återse och lefva om vår ungdoms
sagolika dagar.
Därför är Lund kärt och oförgätligt
för så många.
»TRATTEPETTER.» TECKNING AF J. P. NILSSON.
Tillhör fru Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
