- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
254

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Karl von Linné. Af Isak Fehr. Med 36 bilder - Genom Lund till Uppsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

254

ISAK FEHR

ytterligare några förändringar framträdde
sexualsystemet fullfärdigt i Systema
Naturæ, Leiden 1735. (Hortus Uplandicus
af Th. Fries. Ups. 1899.)

Sina äldre växtkataloger hade han,
ännu trefvande, ordnat än efter
Tourneforts, än en afdelning efter Tourneforts,
en efter Rays, och en efter Rivins
metod. Nu hade hans trägna
trädgårdsstudier bland storblommiga tulpaner och
liljor för honom uppenbarat växternas
kärlekslif, och han hade i dettas organer
funnit »det allra essentiellaste i växten»,
hvilket således borde bestämma ordningen
inom växtvärlden. Denna upptäckt
förvandlar under Linnés ögon växtvärldens
kaos till kosmos. Ty äfven i denna
krets härskar samma allsmäktiga kraft,
som enligt Dantes ord sätter solen och
de andra stjärnorna i rörelse: »L’amor
che muove il sole e 1’altre stelle».
»Tantus amor florum» står som motto på
Hortus Uplandicus, törhända i dubbel
betydelse, som vittnesbörd både om
hans egen entusiasm för blommorna och
om växternas af honom nu »blottade
kärlek». »Blommorna äro växternas
blottade kärlek, då plantan metamorforseras
eller vänder in och ut på sig och visar sitt
inre väsende » För hans ande, som anade
det lefvande sammanhanget inom allt
skapadt, för hans blick, som spanade
varelsernas oafbrutna kedja, fördes
härigenom detta rike, växtvärlden, närmare
naturens främsta rike, djurvärlden. Han
hade funnit »den stora analogi, som
befinnes mellan örter och djur, i det de
på lika sätt föröka sitt släkte».

Linnés offentliga undervisning som
professor Rudbecks vikarie i akademiska
trädgården 1730 och 31 var i många
afseenden ett événement inom Uppsalas
lärda värld. Hans föreläsningar lockade
ett flerdubbelt antal åhörare mot det
vanliga hos professorerna. Men
naturligtvis väcktes ock afunden. Och om äfven

officiella handlingar föga eller intet ha
om intriger mot Linné att förtälja, skulle
världen varit sig bra olik, om ej hans
hastiga framgång skulle uppkallat dessa.
Trots det erkännande han erhöll af de få i
hans ämnen hemmastadda, fick han
återgå till lärjungaskapet, om han ock
fortfarande privat utöfvade lärarekallet. Det
var under dessa år som hans bana första
gången korsades med den berömde
läkaren Nils Roséns. Säkert är, att
Linné i honom såg förföljaren och
af-undsmannen, och säkert är att hans
misstanke mot denne, af hans lifliga fantasi
till det yttersta uppjagad, ledt honom
till våldsamma hämndtankar. Hur han
lyckades bemästra dessa, hör till hans
inre lifs mysterier. Men våldsam har den
kris varit, som han då genomgått. Linné
har härom antecknat under rubriken
Nemesis: »Allt gick olyckligt för mig, då
jag ärnade hämnas, men ändrade och
lämnade allt i Guds händer. Sedan gick
allt lyckligt (1734).»

Under denna Uppsalatid vistades han
ett och ett halft år i den frejdade
professor Olof Rudbeck d. y:s hus som
informator och njöt hans förtroende och
vänskap. Han fick tillgång till hans
rika samlingar och böcker. Den nu gamle
professorns Lapplandsresa år 1695 fick han
genom dennes berättelse och ur dennes
samlingar och teckningar lara känna. En
häftig lust att själf uppsöka detta ännu
alltjämt så föga tillförlitligt beskrifna land
och folk, så olika det öfriga Sverige,
grep med underbar makt hans sinne;
ty »ingen trakt i världen kunde gifva
härligare observationer i alla tre
naturens riken» än Lappland. Efter en
ganska lång väntan stod han ändtligen,
dagen innan han fyllde 25 år, färdig att
på den tidens sätt till häst företaga
resan så långt landsvägen räckte, för att
sedan till fots eller med båt intränga
långt in i det mest genom sägner be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free