Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Karl von Linné. Af Isak Fehr. Med 36 bilder - Den långa arbetsdagen i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
ISAK FEHR
LINNES GRAFVÅRD I UPPSALA DOMKYRKA.
brottslige i hans brott. »Hvarmed
någon syndar, därmed varder han plågad.»
De flesta af dessa på lösa lappar
ner-skrifna, föga sammanhängande
anteckningar höra till hans sista lefnadsår. Det
är naturligtvis intressant att lara känna,
hur hans själ, som var hemmastadd på
helt andra områden, då han söker bevis
för sammanhang och rättvisa inom
människovärlden blir lika lättrogen och
okritisk, som han är försiktig och kritisk då
det gäller hans egentliga forskningsfält.
Dessa samlingar, som han ville skulle
hållas strängt hemliga, voro en orolig faders
allvarsamma lärdomar och varningar med
upplysande exempel för den ende sonen.
Det är många utvikningar på Linnés stän-
digt upprepade vishetstema: Innocue
vivito, numen adest. I Oscar
Lever-tins mästerliga men tyvärr
ofullbordade bok om Linné är det
utförligaste kapitlet ägnadt åt en
undersökning om utvecklingen och
innebörden af människosläktets gamla
tro på Nemesis divina. I Linnés
uppfattning återspeglas denna
under oräknade generationer härskande»
åskådning. Det är hans
»ålderdomssystem om de mänskliga
handlingarna och deras hemlighetsfulla
sammanhang».
På ett af dessa anteckningsblad
har han under de sista årens mörka
skuggor med den lamslagnes
darrande hand skrifvit: Nostalgia
(hemlängtan, hemsjuka), och där
bredvid : Stenbrohult.
Den 10 januari 1778 afled Linné,
mätt på lifvet och ryktbarheten,
hvilka båda han mycket älskat.
Ett så händelserikt lif och en
så rastlös och banbrytande
verksamhet — så vidt omfattande, trots sin
bestämda begränsning, som var dess
styrka — ha här endast till sina
konturer kunnat tecknas. Men häraf torde
dock framgå de förnämsta orsakerna
till den beundran, som hans samtid
skänkte honom och förvisso äfven alla
de, hvilka sedermera umgåtts med
honom i hans skrifter. Och i denna
beundran har alltid legat mycket af
sympatiens värme. Ty Linné är en
ungdomlig solsjäl, som både lyser och
värmer. Så härskar med något af en
elementär tjusningskraft denne naturens
hänförde siare och tolk, denne svenske
man, som var så ärlig och så utan alla
höga låter och fraser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
