Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Striden om en kvast. Af Christina Nilsson - Oscar Levertins bok om Linné. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 JOHAN MORTENSEN
och kände sig helt storslagen. Med
räddad husbondeära hade han klarat
skifvan, kringgått Jeppa, och var nu den
som med rörande ädelmod skänkte
förlåtelsen.
Jeppa flyttade sig oroligt ett steg,
satte fram den ena foten, pressade
hatten mot knäet och såg misstroget på
herr Brogren. Att allt skulle bli vid
det gamla, var ju nog godt och väl,
men det nämdes inte ett ord, om han
skulle få ha sitt i fred för drumlar. Herr
Brogren började tala om den stundande
kreaturspremieringen och bjöd Jeppa en
cigarr.
»Jag tänkte, vi skulle ta dit de tjugo
Ayrshireskvigorna», sade han. »De tala
att titta pä, Jeppa.»
Ryktaren tog cigarren med två
fingrar, vände sig åt sidan och spottade
grannlaga och försiktigt bredvid mattan.
Hans skarpa blick hade däfnat en smula,
och högra mungipan drogs lite uppåt,
hvilket hos Jeppa betydde ett leende.
»Ja gu tala de så», sade han. »En
sådan som Kronan är det ingen som visar
fram. Men så bli de också passade.»
Herr Brogren bjöd honom en
tändsticka. »Var så god, Jeppa. Visst tu-
san är du duktig, därför vill jag ej vara
sträng.»
Jeppa höll både tändsticka och cigarr
i den nedhängande högra handen och
satte foten ett par tum längre fram.
»Men mina grejor vill jag ha i fred»,
sade han.
»Ja, jag ska? låta gamle Per Nilsson
göra en hel trafve kvastar, så blir den
sorgen släckt, och så slipper ni träta om
dem», sade herr Brogren något otåligt.
Jeppa lade handen på dörrvredet.
»Ja för mina grejor vill jag ha i fred»,
sade han omigen.
Pojken sopade gladeliga med
kvasten, och drängarna sutto med
dinglande ben på hästryggarna, färdiga att
lämna gården, när Jeppa kom ut. De
sågo leende och nyriket på honom och
frågade, hvar han hade betyget.
Men Jeppa hade ej tid att svara.
Med hisklig fart for han bort till
pojken, fick med ena handen tag i kvasten
och med den andra i hans på hjässan
viftande hårtest, den han grundligt
ruskade. Och fastän pojken med det
hemskaste gallskrik opponerade sig, tycktes
herr Brogren trots det öppna fönstret
vara alldeles döf.
OSCAR LEVERTINS BOK OM LINNE
Af JOHAN MORTENSEN
WØ W»ÄR HELST man under de två
H)]\Jn! s*sta aren besökte Oscar
Lever-f/1 NVj tin, i hvilken ända samtalet än
\S^^Jå började så gled det alltid förr
eller senare på det ena eller andra sättet
öfver på Linné. Alltid förfäktade han vid
dylika tillfällen nya och intressanta
synpunkter. Än häfdade han, att Linné, som ju
så ofta uppfattas som uteslutande
systematiker, i själfva verket var en stor poet; än
framhöll han hans prosa, hvilken var
alltför litet uppskattad och dock var det den
förnämsta under frihetstiden.
Det var egendomligt att på detta sätt
höra Oscar Levertin med så mycken värme
tala om dessa ting, som sysselsatte honom.
Ty han hörde icke till de naturer som
öfver höfvan besvära världen och sin egen
omgifning med sitt eget; tvärtom gömde
han alltid helst med försynta och
aristokratiska naturers hänsynsfullhet sina egna
planer och sina egna tankar. Men
Linnégestalten behärskade honom helt. Han var
sedan åratal tillbaka sysselsatt med att
samla och genomgå materialet. Han hade
studerat sig in i den samtida filosofien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
