Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Artur Hazelius. Några minnesord. Af Viktor Almqvist. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR HAZELIUS
307
nyblifven student i Uppsala ville samla
sina närmaste vänner till den första festen,
blef salen fylld af ett hundratal gäster:
alla voro de hans »närmaste vänner».
I studentmötenas dagar, då föräldrarna
en gång vände hem om kvällen efter
att ha lofvat Artur att dit få föra med
sig några nyvunna kamrater, funno de
hela det stora huset upplyst, fylldt af
skandinavisk ungdom. Dansen var i
gång, med husets döttrar som
värdinnor. Såsom lektor vid
lärarinneseminariet i Stockholm vann han i hög grad den
kvinnliga ungdomens tillgifvenhet; och
sålunda kom han att öfverallt i landet,
där hans lärjungar spriddes, äga
uppoffrande och förstående krafter till sitt
förfogande, när tiden för hans
samlar-arbete kom. Då blefvo ock
ungdomsvännerna från öfriga skandinaviska
länder goda hjälpare.
Artur Hazelius föddes i Stockholm
den 30 november 1833. Hans fader,
tillhörande en gammal prästsläkt från
Hassela församling i Helsingland, var
kaptenen, sedermera generalmajoren
Johan August Hazelius, en man af seg
kraft i förening med liflig intelligens och
stort praktiskt förstånd. Rastlöst
verksam ej blott såsom militär utan äfven
som politiker, författare och
tidningsredaktör, var han vida känd och aktad.
Han upprättade en läroanstalt för unga
officerares bildande, skref själf för denna
alla läroböcker, undervisade och
anordnade förströelser med samma ifver. Ehuru
lätt uppbrusande och fordringsfull,
förstod han genom sin varmhjärtenhet att
vinna sina många lärjungars
tillgifvenhet. »Kursen» förenade dem i troget
kamratskap; och det gästfria Hazeliiska
husets alla familjemedlemmar förblefvo
deras vänner för lifvet. Fosterländsk
och stridsduglig var fadern i sitt
publicistiska arbete. Tidigt om morgonen,
Fot. J. Jæger.
ARTUR HAZELIUS OMKR. ÅR 1867.
innan det egentliga dagsarbetet begynte,
skref han sina lifliga artiklar och
redigerade »Svenska Tidningen». Rättrådig
och stark i sin vrede var han. Bugande
infann sig en ung man, som antagits till
teaterrecencent. Alla villkor voro klara.
»Till sist, kanske herr öfversten har
några önskningar i fråga om gynnande
framför andra af vissa konstnärer?» För
den lille rasande öfverstens arm flög den
unge estetikern ut genom dörren, och
han skref aldrig någon recension i den
tidningen.
Af fadern hade Artur Hazelius i arf
sin klarsynta entusiasm för allt
fosterländskt, sin obetvingliga viljekraft och
tillika sin frihet från fördomar och små
intressen, jämte en framträdande
motvilja mot formalism och byråkratiska
seder.
Från modern, den blida och varmt
religiösa ångermanländskan Lovisa
Svanberg, ärfde han det vekare draget, som
mildrade det skarpa i hans väsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
