Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Artur Hazelius. Några minnesord. Af Viktor Almqvist. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR HAZELIUS
309
att vid 35 års ålder lämna
lektorsbefattningen vid lärarinneseminariet, ehuru han
därigenom äfventyrade sin ekonomiska
ställning, så mycket mera att betänka
som han sedan flera år var gift. Men
Artur Hazelius ryggade aldrig tillbaka
för något af penningeskäl, och hans
hustru, biskop Franzéns dotterdotter
Sofia Grafström, som delade sin makes
intressen, underkastade sig med gladt
mod hushållskassans knapphet. Snart
härefter afled emellertid general
Hazelius, år 1871, och det då erhållna arfvet
gaf möjlighet till samlararbetets
fortsättande i än större omfattning.
Nu hopades kistorna, skåpen,
bindmössorna och träkärlen, spännen och
skor, hvad mången ansåg för lumpor och
skräp, i den unga fruns förmak, där det
snart var omöjligt för den undrande
besökaren att finna en ledig sittplats. Men
husets herre och fru gladdes åt sina
ovanliga ägodelar. De bidade den tid,
som måste komma, då de blindes ögon
skulle öppnas och då dessa ting, slitna
i dagligt bruk af våra fäder i fjärran
led, måste vinna aktning och vördnad
utöfver dagens glänsande kram. Skulle
icke konstslöjdens ifrare inse, hvilken
källa att ösa ur fanns i dessa föremåls
åldriga stilar, prydliga gammaldags
former? Sammanfördt och ordnadt måste
allt detta slå an, väcka, nydana,
medföra en renässans. Men på samma
gång skulle kärleken till det egna
fosterlandet, till den nordiska stammen växa
med kännedomen om dess kärnfriska,
starka, själfständiga kultur. Annat vore
icke möjligt! »Känn dig själf!»
Och Artur Hazelius hyrde rum för
sina kära samlingar, först i ett hus uppe
i Kungsbacken och därefter, i början af
år 1873, i den s. k. södra paviljongen,
n:r 71 vid Drottninggatan.
Här började han genomföra sin länge
begrundade plan för utställningens ord-
Fot. J, Jæger.
ARTUR HAZELIUS OMKR. ÅR 1878.
nande. »För att föremålen måtte väcka
större intresse bör man se dem i deras
användning, se bohagen i själfva
stugorna, se huru dräkterna buros. Hela
folklifsbilder böra framställas, hvarigenom
ett lifligt intryck kan vinnas af
befolkningens lynne och seder.»
Efter denna grundsats kommo
allmogeinteriörerna till. Vingåkersflickan
stod räfsande gräs innanför det stora
gatufönstret. Allmänheten stannade och
undrade, betalade sin afgift och trädde
in i den låga, långsträckta lokalen. Där
syntes, sida vid sida, stugurummen
ordnade med verkligheten som mönster.
Gammelfar på bänken, mor vid
spinnrocken och katten vid hennes fötter.
Intresset var väckt, och framgången
följde.
Artur Hazelius arbetade strängt.
Därinne i expeditionsrummet satt som
hjäl-perska och skrifbiträde den flitiga
hustrun. Det var hennes sista år. Sonen
Gunnar, första och enda barnet, föddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
