Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Nordiska museet. Af Axel L. Romdahl. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
AXEL L. ROMDAHL
komplett rum från Ystad. Af särskildt
intresse genom en ännu ej helt
öfver-hunnen aktualitet bli säkert de rum, som
ägnas den senare hälften af 1800-talet,
en period hvilken väl eljest ännu hållits
utanför museernas murar. Det mesta i
dessa rum — ett fylles af
stramaljbroderade möbler med stora naturalistiska
blomster å rygg och sits — är
vederstyggligt fult för vär tids skolade smak,
och man känner sig glad öfver att med
ett öfverlägset leende kunna blicka på
denna mardröm från i förgår. Raden
afslutas med Oscar II:s rum, ritadt af
Ferdinand Boberg och rymmande den
möbel konstnären komponerade för den
sista Parisutställningen. — Så som den
är anordnad kommer högre
stånds-afdel-ningen säkerligen att bli en af Nordiska
Museets starkaste dragningskrafter, liksom
den och den svenska allmogesamlingen
ur nationell synpunkt måste betraktas
som dess båda väsentligaste delar, två
delar hvilka fullständiga hvarandra, den
ena talande om den kosmopolitiska
lyx-kulturen på ytan af de öfre lagren, den
andra vittnande om den ursprungliga
kärnfulla odlingen hos folket »vid älfvar, på
berg och i dalom». — Om denna
minna ännu några smärre samlingar
inrymda i bottenvåningen, speciellare
utbrytningar ur den stora
allmogeafdel-ningen. Här erinras vi om de gamla
dagarnas och de aflägsna bygdernas
nedärfda forntro, om fiskets och jaktens
primitiva former — dessa delvis
åskådliggjorda med trogna modeller af giller och
snaror —, om kommunalväsen och
by-lif. I bottenvåningen finna vi äfven
afdelningar framställande lysets, eldstadens
och arbetets historia, en rik samling
fordon och en kyrksal m. m. —
Slutligen återstår att omnämna befintligheten
af hissar för personer och föremål, af
föreläsningssal, utställningssal och af ljusa,
genom entresolering vunna
magasinsutrymmen. Måhända finner en och
annan den ofvanstående skildringen väl
ensidigt ljusfylld och sakna den kritik,
som visserligen här som ifråga om det
mesta af människoverk är befogad.
Själf-fallet är, att en fackskolad granskare kan
finna mer än en diskutabel punkt,
liksom det är säkert, att vissa
förhållanden, som föranledts af själfva byggnaden,
komma att beklagas. Dem har man
emellertid nu icke varit herre öfver, såsom
redan’ i inledningen af uppsatsen
antyddes. Hvar och en, som
genomvandrar Nordiska Museet, då det nu står
färdigt, inser, hvilket tålmodigt
detaljarbete, hvilken grannlaga omtänksamhet,
hvilken pröfvande smak, hvilken förmåga
af klar öfverblick och säker ledning som
varit af nöden pä olika håll men först
och sist hos den som stått i spetsen för
arbetet. Att samla allt detta, att gifva
museet tryggad tillvaro, det var ett
storverk, men det är för visso heller icke
något litet att ha bragt hvarje sak på
sin plats, att ha format lefvande och
begränsade kulturbilder af dessa massor
material. Därför förmäler sig med de
känslor af vördnadsfull tacksamhet, hvarje
svensk måste hysa mot det varma
hjärtat och den sega viljan hos Nordiska
Museets grundläggare, också behofvet att
uppriktigt lyckönska den ordnande hand,
hvars gärning möter oss i hvarje sal och
hvarje monter och uttala den
förhoppning, att det arbete, som nu är
fullbordadt, måtte visa sig ha gifvit en god
och fast utgångspunkt för fortsatta
sträfvanden att genom forskning och
konstflit allt fullare tillgodogöra oss arfvet
från våra fäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
