Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Om nubierna. Af K. V. Zetterstéen. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
K. V. ZETTERSTÉEN
HERMAN ALMKVIST.
material på detta område, som han dock
aldrig hann bearbeta för trycket. Under sin
vistelse i Egypten och Sudan 1877-78
anställde han grundliga och omfattande
undersökningar rörande de olika nubiska
dialekterna. Trots allt, som redan uträttats,
återstår dock ännu mycket att göra, och
särskildt i fråga om uttalet och
aksenten har Almkvist gjort flere viktiga
iakttagelser, som undgått hans föregångares
uppmärksamhet.
Redan på 1600-talet företog sig
emellertid en missionär vid namn
Ar-cangelo Carradori från Pistoia i norra
Italien, som under en längre tid
vistades i Girge i Öfre Egypten, att samla
material till en utförlig ordbok öfver
nubiska språket. Manuskriptet till detta
arbete upptäcktes på 1870-talet i
biblioteket i Ginnasio Forteguerri i Pistoia, där
det förvaras ännu i dag. Carradoris
verk, som är dateradt år 1650, har aldrig
blifvit fullständigt utgifvet. Trots vissa
brister innehåller det emellertid
åtskilliga intressanta upplysningar om nubiska
språkets beskaffenhet för 250 år sedan.
Som ofvan nämnts, ägde nubierna
före den arabiska eröfringen en kristen
litteratur, som dock numera är så godt
som spårlöst försvunen. De nyfunna
handskriftsfragmenten, det första säkra
vittnesbördet om denna litteraturs
tillvaro, innehålla stycken af en nubisk
bibelöfversättning och en hymn till Kristi
kors och äro skrifna med det grekiska
alfabetet, utvidgadt med några särskilda
tecken för sådana nubiska ljud, som icke
äga någon motsvarighet i grekiskan. För
öfrigt skiljer sig.språket i dessa gamla
handskrifter högst väsentligt från de
dialekter, som talas i våra dagar. Så
förekomma äfven åtskilliga inhemska ord,
som numera icke längre användas, utan
i stället ersättas med arabiska lånord.
Möjligen kommer detta nya fynd äfven
att bilda utgångspunkten för
dechiffre-ringen af de talrika inskrifter från den
förkristna tiden, som finnas i Nildalen,
mellan Philæ och Meroé. Dessa äro
skrifna med ett egendomligt alfabet, som
det ännu ej varit möjligt att tolka, och
det är icke ens säkert, att språket i dessa
inskrifter verkligen är nubiska. Man har
äfven tänkt sig möjligheten af att de kunde
vara affattade på ett helt annat
tungomål, bedja-språket, som också talas i
dessa trakter, men icke torde vara i
minsta mån besläktadt med nubiskan.
För öfrigt är det ju tänkbart, att de nu
upptäckta handskriftsfragmenten icke äro
de enda kvarlefvor af den gamla nubiska
litteraturen, som blifvit bevarade till våra
dagar. Det gamla kulturlandet vid Nilen
har beredt vetenskapen många
öfverraskningar, och måhända har någon
egyptisk antikvitetshandlande ännu i sitt
förvar flere dyrbara minnesmärken af
denna litteratur, om hvilken man för
kort tid sedan visste så godt som
ingenting. »Allah vet bäst», säger
araben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
