Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Per Hallströms nya berättelser. Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wKm
i s
’% ffåå
lllllllillll
il ^^«^*’^^sSll lf 1
PER HALLSTRÖMS NYA BERÄTTELSER
Af FREDRIK BÖÖK
EFFTER en jämförelsevis långvarig
H tystnad har Per Hallström trädt
___§Å fram med två nya verk, novell-
■S^^’ samlingen De fyra elementerna
och den något längre berättelse, som han
i anslutning till en ursprungligen spansk
diktart kallat En skälmroma?i.
Tillsammans företräda de på ett utomordentligt
representativt sätt hans diktarpersonlighet
med dess olika sidor, och de beteckna utan
tvifvel den moderna svenska novellistikens
höjdpunkt. Det är inte utan, att det
nationella öfvermodet, vår gamla arfsynd, rör
på sig en smula, om man vägande och
jämförande låter blicken fara öfver till
grannarna, och man .får en stark känsla af att
tiderna förändrats, när man erinrar sig den
chevalereska inledningen till »Vallfart och
vandringsår». Ifall Paris än en gång
vågade sig upp till Seveberget och den
neutrala zonens grannskap för att afdöma
be-rättartvisten mellan de tre bröderna, så
komme han nog inte att för andra gången kyssa
den pensionerade soldatens tinning, utan i
stället sätta sig ned att grubbla öfver hvem
som egentligen är kysstäckast af de båda
andra.
När man läser »En skälmroman» får
man verkligen anledning att konstatera, att
vår litteratur äger något som den icke
alltid ägt. Den tragikomiska berättelsen från
70-talets Stockholm är visserligen icke ett
tungt vägande verk — det är komiken som
är det centrala i den, det tragiska ger bära
skuggorna och bakgrunden —, och ingenjör
Tuve Blomdahl är icke heller en helt och
hållet okänd typ i vår litteratur. Men han
är skildrad på ett sätt, som är allt annat
än häfdvunnet hos oss och som innebär en
landvinning.
Vår människouppfattning och i följd
däraf vår människoskildring har ju af ålder va-
rit lyrisk, den ger en glimt och ett
ögonblicks snabba och oförgätliga belysning, den
kan ha improvisationens träffsäkerhet, men
också dess godtycklighet och planlöshet.
Vår litteraturhistoria visar det, alltfrån
Bell-mansfigurernas brokiga värld, där mänskorna
karaktäriseras med måleriska kostymdetaljer,
enstaka, genialt träffande epitet och
plötsliga smådrag, som för ett kort ögonblick
låta en gestalt stå klar, men icke hindra
honom att snabbt försvinna i vimlet.
Intuitionens blixtar in öfver själens nattliga
trakter skall man kanske finna ofta hos våra
största diktare, men ett djupt och fast grepp
om en människas innersta hör till
sällsyntheterna. Vi ha i allmänhet saknat hvad
t. ex. den engelska litteraturen har en
sådan rikedom på: klart och säkert
tecknade typer, återgifna utan patetisk
sublimering, allsidigt uppfattade och belysta i en
kedja af psykologiskt uttrycksfulla moment.
Det blir alltid humor, ty i vår bräckliga
värld hänger det stora och det lilla alltför
nära samman för att kunna skiljas, och den
sinnesstämning, hvari man försöker
uppskatta allt för hvad det är, rättvist och
osentimentalt, som den psykologiska
sanningstörsten kräfver, den stämningen kallas
väl bäst humoristisk, eller blir åtminstone
inte gärna adlad till konst utan humor.
Vi ha haft litet af det slagets
mänskoskildring, men i Hallströms »Skälmroman»
lyser med oförgätlig glans en sådan figur,
ingenjör Tuve Blomdahl. Så som han är
sedd, med den förening af obarmhärtig
klarsynthet och förlåtande vishet, som är
Hallströms stora och lyckliga gåfva, är han
klassisk, ty han har typens allmängiltighet
och det mest spelande individuella lif. I
samma stämning af afslöjande godhet har
Hallström ju gifvit oss gripande
mänskoöden tidigare; »Vilsna fåglar» bäres i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
