Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En junidag. Af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JUNIDAG
Af FREDRIK VETTERLUND
Till Theo Lundberg.
Jag undrar om i årens brus
du glömt en stund vi haft bland mången?
Det var i Lagans trädgårdshus,
hotellets trädgård, paviljongen.
Hur lyste grönskans friska svall
i detta svala juniväder!
Vi njöto Lagans lugna fall
och våra lätta sommarkläder.
Jag hade kommit plötsligt, jag,
och stått med kappsäcken i handen
en svål och sollös junidag
hos dig, och det blef fröjd i anden
Vi sökt hotellets paviljong
på sluttningen mot Lagans sköte.
Gud vete hur, men denna gång
kom något festligt i vårt möte,
en sorglös feriestunds humör,
på länge icke så förnummet.
Den stilla dagen utanför
med ljusgrå blick såg in i rummet.
Och fönstren öppna rundtomkring,
och dörren halft på glänt vi ställde.
Så kom där bord och andra ting,
som sjöngo sommargudens välde:
Den friska dillen . . . delikat
att se mot dukens skära drifvor,
de gyllne äggen på sitt fat
och laxens röda fina skifvor.
Men genien själf i vårt kalas,
den ungdomslust, som pärlor stänkte,
den kom, då snart i våra glas
det bleka rhenvinsguldet blänkte.
Och det blef dröm ... och
det blef sång,
fast fängslad i vår själ den
mesta;
det tysta spel, som hvarje
gång,
när lifvet skänker oss sitt
bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
