Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Bilderna. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig förut blifvit framställda med så
genomträngande och själfull iakttagelse. Ett
prof på hans konst i denna riktning är
oljemålningen »Den hvita båten». Till en
annan årstid förflyttas vi i »Saltsjökvarnen
(höstkväll)». Den i skymningen
dominerande byggnadskolossen med sina sju
våningar af upplysta fönster, hvilka i det
speglande vattnet flyta samman till
dallrande ljuspelare, och med sina ur
skorstenen uppstigande rökmassor, som blandas
med de ännu af reflexerna från
solnedgången svagt färgade molnlagren, suggerar ett
starkt intryck af storstadens närhet och det
moderna arbetets jättekrafter.
Oscar Björck har, såsom framgick af
utställningen, på senare tiden egnat sina
krafter öfvervägande åt porträttmålning af
mer och mindre mondän hållning. Ett
moget och intelligent arbete är porträttet
i bröstbild af friherrinnan Trolle född
Leijonhufvud. Såsom det tyngst vägande
konstverket kvarstår emellertid i minnet
Verner von Heidenstam (knästycke). Bilden
af skalden med dragen ärrade af lifvets
besvikenhet och likväl genomlysta af eld och
spänstighet hör till de ej blott afbildande
utan äfven karakstärstolkande porträtten i
Björcks rika men ganska ojämna produktion.
Konstnärsförbundet förlade i år sin
utställning till Uppsala, dels på grund af
svårigheten att finna en lämplig lokal i
Stockholm, dels emedan dess föregående
utställningar i Uppsala mottagits med stort intresse,
icke minst från den studerande ungdomens
sida. Till de förnämsta arbetena hörde —
därom torde väl de flesta vara eniga —
västkustskildraren Karl Wilhelmsons
oljemålning »På berget». Hvad man ser på denna
bild upprepas hvarje afton: när dagens
göromål äro slut, går man och ser på
solnedgången. Det enkla men måleriskt
tacksamma ämnet har förut behandlats af
Richard Bergh i »De gamla vid stranden» i
en känsla af mystiskt och grubblande
allvar. Hos Wilhelmson träder konstnärens
egen stämning ej på samma sätt i
förgrunden. Han söker framför allt intränga i de
människor han framställer, skildra dem
sannt och vederhäftigt i deras naturliga
omgifning, och om man ser på hans
alstring i dess sammanhang, får man det
intrycket att ingen svensk bygd med sina
människor i deras väsentliga och af
förhållandena betingade egenskaper ännu
blifvit framställd på ett så innehållsrikt och
tankeväckande sätt som de bohusländska
skären och dess befolkning af Karl
Wilhelmson.
Till det stora Thielska galleriets senaste
förvärf hör J. A. G. Ackes porträtt i
knäbild af Tor Hedberg. Man kan tvista om
huruvida uppfattningen är den riktiga. Tor
Hedbergs mest framträdande drag är
reflexionen, behofvet att intellektuellt
genomtränga sina ämnen. Hans lyrik, som stundom
kan få en varm timbre, hvilar alltid ytterst
på erfarenhetsrön, går aldrig »in’s Blaune
hinein», såsom hans blick på Ackes
målning synes göra. Den fantasihunger mot
det osedda och anade och den sensibla
känslighet, som äro hufvuddragen i Ackes
eget väsende, hafva här gjutits öfver en
personlighet af mera robust och
verklighetsfången art. Men genom att vända
problemet på sitt sätt har Acke löst det
med verkligt intresse, och det finns mera
af energi i uttrycket än man är van att
träffa i Ackes konst. Detta drag
återklingar i det starka och fantastiska
färgackordet från den gröna nattrocken, som
reflekteras i omgifvande föremål, i luft och
bakgrund.
Då landskapsmålaren Herman
Norrman den 27 augusti 1906 afled vid 42
års ålder, led vår konst en stor förlust.
Oberoende af samtida förebilder och
riktningar sökte och fann Norrman sin egen
väg. Han var den borne koloristen inom
sin generation, och hans färgsyner hafva
på en gång fastheten i en väfnad, där
hvarje tråd är en orubblig del af det hela,
och ingifvelsens flammande kraft.
Norrmans till nummerantalet föga omfattande
produktion hör till det mest kultiverade
vår konst har att uppvisa. Detta är så
mycket märkligare som han utgick ur
folkets djupa led samt hela sitt lif befann sig
i mycket torftiga villkor och allt för länge
nödsakades att skaffa sig sitt lifsuppehälle
som arbetare. Hans bästa arbeten finner
man i Göteborgs museum, i Ernest Thiels
galleri, hos Prins Eugen, Nils Kreuger och
Eva Bonnier. Hans »Insjölandskap» stod
ofullbordadt på hans staffli, då hans
arbetsdag gick till ända.
K. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
