Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Henric Schartau. Af Nathan Söderblom. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIC SCHARTAU
525
innan nästa trappsteg äntrades, bli tydd
som en lön för förtjänst och neddraga
gudsumgänget till det olidliga do ut des.
Själfva den ypperliga ordningen,
ordningen i bibelläsningen, ordningen i
själserfarenheterna, som icke kunna
af-pruta på sin tillmätta tid, urartar lätt till
en slags yrkesmässig prestation. Det blir
icke mycken plats öfver för Guds
ofattliga barmhärtighet, för den botfärdige
röfvaren och arbetarna som började i
vingården den sista timman.
Äfven i fråga om förhållandet till
människor vill lagreligionen gärna sticka
fram. Schartau hade en pessimitisk syn
på tingen. Han fann alltför lätt, att något
var helt taget i besittning af djäfvulen.
Människan har ju, enligt hans katekes,
djäfvulens beläte. Tröstlös och
förkväf-vande all frisk naturlighet har denna
djäf-vulslära stundom lagt sig öfver lifvet hos
Schartaus efterföljare. Äfven i hans ord
förmärks, bredvid rädsla för »att genom
för långt drifven andlig åtgärd hos de
unga uppväcka andlig fiendskap eller
åstadkomma skrymteri», och bredvid
uppskattningen af personlig själfständighet,
någon gång ett tvång och en hemsk
kylighet i uppfattningen af människolifvet.
»Man kan icke bevisa samma kärlek mot
de oomvända som de omvända bevisa
mot hvarandra, och då en oomvänd
människa begär förtroende, skulle det blifva
att kasta pärlor för svin, om det henne
lämnades.» »leke bör en kristen alltid
tvärtystna, då en oomvänd människa
kommer tillstädes; ty ibland fordrar Guds
ära, och understundom kräfver den
allmänna kristliga kärleken, att det började
talet måste fortsättas; men att objuden
blanda sig i deras tal, är att göra sig lika
med dem.» I samma predikan få de
»fåfängeliga nöjena» slita spö. Teoretiskt
var Schartau i den frågan så sträng, att
Holmbergsons förord till brefven nästan
måste bli en apologi. Till och med vokal-
musiken bannlyses, »sedan den onde på ett
eller annat sätt har bemäktigat sig det
mesta af texten». Undantag göres dock
uttryckligen för instrumentalmusik,
»numera den oskyldigaste förströelelse».
Ty Schartau spelade gärna och icke utan
talang och säkerhet fiol. Thomander,
hans beundrare, är rädd för att Luther
skulle ha stått sig slätt inför en sådan
domare, och tycker, utan att dra på
munnen, att »teckning, måleri och annan
bildande konst skulle kunna vara lika så
oskyldig som instumentalmusiken». Själf
erkänner han, att han haft mycket glädje
af Bellman, utan »att därigenom ett
ögonblick ha blifvit "intagen för en liderlig
lefnad». Var Schartaus regel för de
fromme så sträng, så gällde en annan i
hans eget hus, där damerna gingo på bal
och fingo inrätta sig bäst de ville.
I afskedsord, när han lämnade en tjänst,
sade Schartau: »Jag har predikat och
jag skall predika lagen, så länge Gud
gifver mig styrka att röra min tunga. ..
Ty min öfverherde har själf predikat
lagen .. . Jag har predikat lagen, icke att
någon skulle blifva rättfärdig genom lagens
gärningar ... utan såsom tuktomästare
till Kristum.» Trots allt har Schartau
i teorin verkligen aldrig låtit förleda sig
till någon gärningslära, utan hållit
nådesynpunkten klar.
Den största storheten i Schartaus
fromhet är att hela lifvet blir religion.
Det sker genom att allt inordnas i ett
enhetligt kall, hvilket ställes under den
högsta synpunkt. Kallet skall bestämma,
med hvilka en människa föres i
gemenskap. Kallet skall afgöra, hvad som bör
läsas i skolorna. Mycket, som lösryckt
ter sig borneradt eller godtyckligt hos
denne man, får ett skimmer af
storslagenhet öfver sig, då man ser, huru fast det
inordnas i ett strängt sammanhang.
Fordran på att göra hela lifvet till religion
köpes i verkligheten ofta med offer äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
