- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextonde årgången. 1907 /
526

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Henric Schartau. Af Nathan Söderblom. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

NATHAN SÖDERBLOM

af sådant, som ej utan bitter skada kan
mistas. Men den inger, när den
framträder med allvar, obetingad respekt.
Till väckelsefromheten och all slags
pie-tism hör föraktet för kallelseplikterna.
Vi ha sett Schartaus personliga storhet
i pliktutöfningen. Den har han gifvit i
arf. När lifvet splittras sönder åt tusen
håll och tidens art begär en bit af oss
här och en annan där, så att
personligheten hotar att flyta sönder, själf
förflyktigad midt i all rikedomen, stå de
imponerande, dessa samlade
människogestalter af klar lifsorientering, själftukt
och pliktuppfyllelse. Lifvet är ju rikare
än någon form, och den schartauanska
har tvifvelsutan afskurit mycket fint och
ömtåligt, som skulle växa ut, och
bortstött mycken ömhet och känslighet. Men
medan pietismen med all sin värme och
ifver och rörlighet — hvilka vare
välsignade ! — verkat förslappande på det enkla
samvetskrafvet och uppmjukat
personlighetens ryggrad, har schartauanismen
danat karaktärer. Det har legat en
aktningsvärd bildning i den förtrogenhet
med bibeln och lutherdomens klassiker,
i det säkra omdömet och själfständigheten
och i den grundliga kunskapshåg, som
jag funnit hos de enda schartauaner jag
egentligen råkat, nämligen sjömän från
västkusten. Och jag har hört oförgätliga
skildringar af helgjutna människolif, som
ägt en aldrig sinande källa till friskhet
och förnöjsamhet i själen, pålitlighet
ofvanför människors beröm och den
sedliga själftuktens lugna, betryggande
värdighet. Hvad schartauanismen har
uträttat såsom folkuppfostrare, är nog icke
lätt att taxera. Ännu ligger
underskattningen oss närmare än motsatsen. I dessa
tre, respekten för reda och klarhet äfven
i det religiösa och därmed misstron mot
känslosvall, i vördnaden för det heliga
och i fast karaktärsdaning, ligger den
schartauanska fromhetstypens motsättning

mot pietismen. Helgden och allvaret
blefvo dess sköna arfvedel. Pietismens
förtroliga gudsumgänge och Jesuskärlek
har neddragit det högsta till trivialitet.
För schartauanismen är religion något,
som först och sist innebär vördnad.

Hur klart och själfständigt Schartaus
eget omdöme var i det religiösa, och
hur han höjer sig såväl öfver pietisterna
som öfver sina epigoner, visar ett drag,
som Pehr Eklund först gjort mig
uppmärksam på. Den wallinska
psalmboken har under ett århundrade häcklats
i den högre fromhetens och den
fulltoniga bekännelsens namn. Den hörde ju
till de böcker och åtgärder, för hvilkas
skull man på den tiden på allvar hotade
med en utbrytning ur kyrkan. Särskildt
ha Wallins egna psalmer ansetts
undermåliga, tillräckliga på sin höjd för
»psalm-bokskristna». Schartau var en gammal
man, när hans kall tvang honom till ett
personligt omdöme om denna nyhet. Man
kan godt säga, att Schartau varit den
mest erkänsamme och djupast seende af
de granskare, som utgallrat eller
omstuf-vat mer eller mindre ur Wallins
psalmbok. Endast i tretton psalmer af de nya
fann han »felaktiga uttryck», däribland
endast i en wallinsk, 18.
Anmärkningsvärdt är, att han ser lika mycket på
poesi som på renlärighet och visar en
hög och fri uppfattning af psalmdiktning.
I första ledet, såsom vittnande »om
biblisk insikt och andelig kallelses poesi»,
ställer han bl. a. »Befall i Herrens
händer» och 421, 432, hvilka två
psalmboksvännernas förslag sedan ville utesluta!
Till andra gruppen, som äger »drag af
andelig kallelses poesi», hör bl. a. »Var
hälsad, sköna morgonstund». Till den
tredje, till dem som äga bibliskt innehåll
och äro felfria, räknas t. ex. 86. De af
fjärde ordningen betecknas som »felfria»
— approbatur. Det gäller om Schartau
liksom om så många representanter för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1907/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free