Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den romantiske studenten. Randteckningar till litteraturhistorien. Af Klara Johanson. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ROMANTISKE STUDENTEN
563
De afbildade personerna äro från v. till h.:
Mamsell Kernell. P. A. Sondi
Fru Charlotte Kernell f. Buren. Hennes döttrar Son och Änne Charlotte,
n. P. U. Kernell. Per Hörberg. Kyrkoherden Per Kernell.
DET KERNELLSKA HEMMET. OLJEMÅLNING AF PER HÖRBERG.
Tillhör fröken Sofia Stenhammar a Bo i Östergötland.
och filosoferna jämte Shakespeare samt —
hvilken glädje för Atterbom, hans forne
informator! — Svedenborg. Präst
ämnade han bli som far och farfar, men
den poetiskt-humanistiska
bildningskursen, sådan detta ästetiska skede hade
fastslagit den, måste utan fjäsk
absolve-ras, innan teologien på allvar kunde
angripas.
Det glada och rikt intellektuella
studentlif Kernell förde i dessa goda år,
då romantiken ännu var ung och
hoppfull men började bli stadgad och man i
staten, kan man, med kännedom om den
briljanta personalen och Uppsalas
idyllförhållanden, lätt måla ut. Han hörde
till det aftonlag, som brukade samlas uppe
i Domtrapphuset hos Johan Börjesson och
bland hvars medlemmar räknades
Törneros, Geijer, Zeipel, E. A. Schröder och
Atterbom, som på gamla dagar i sin
ärligt entusiastiska äreminnesstil så karak-
täriserade sällskapet: »leke ofta torde
jorden hafva företett en vänkrets, där så
mycket snille och kvickhet, där en på samma
gång så mångsidig och så gemensamt
ästetisk bildning träffats förenade med en
så ren ungdomshjärtlighet, grundad i den
ädlaste sedliga själsstämning, yttrad i den
oinskränktaste växelsidiga meddelning*...
De samstämmiga vittnesbörden om
Kernells Bellmanstolkning väcka dunkla
föreställningar om en helt individuellt
utbildad konst af en grace och poesiflykt
midt i det groft burleska, hvars
hemlighet gått förlorad. Törneros’ loford
väga tyngst, ty han var en särdeles
kräsen kritiker och dessutom Kernells
rival i facket. Men Målla har lämnat
den mest målande skildringen af en dylik
högtidsstund, den sällskapsafton hos
Geijers, då hon första gången skådade den
ryktbare sångarens ljuslockiga hufvud
och »himmelska blick» ur ljusbruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
