Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den romantiske studenten. Randteckningar till litteraturhistorien. Af Klara Johanson. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566 KLARA JOHANSON
passageraren, hvars fromma och
förtröstansfulla lynne dock osvikligt höll stånd
mot säväl skeppslifvets enahanda som
svåra smärtattacker. Men när han efter
halfannan månad satte foten i land på
Gibraltar, hade han sin åsikt färdig om
denna barbariska kurmetod och afstod
från nöjet att beträda en främmande
världsdel.
Sammanträffandet med några vänliga
landsmän, däribland polyhistorn Jacob
Gråberg af Hemsö, och den lifvande
anblicken af en pittoresk folkblandning gjorde
vistelsen i Spaniens utkant dräglig nog,
men »man måste dock antingen vara
militär eller köpman för att länge trifvas
här». Den bildningshungrige studenten
får redan en smula ondt i samvetet af
»detta dolce far ?iiente, som så väl
passar att förbättra min kropps hälsa, men
illa att befordra mina framsteg i lärda
yrken». Utflykterna inåt landet
sträckte sig icke längre än till Algeciras och
Tarifa. Äfven frånsedt den afskräckande
politiska anarkin, var vår resenär icke
ansatt af någon drift att bese Spanien.
Spanien det var Calderon och
Cervantes, det fanns i Uppsala ... Nej,
Hesperien vinkade.
Att kosan lades öfver det hjärtans
likgiltiga Frankrike berodde uteslutande
på fortkomstlägenheter. »Den 4 januari
1823 slog ändtligen min förlossningstimme
ur fångenskapen på Gibraltar»’, skrifver
Per Ulrik i dagboken. Öfverfarten till
Marseille på ett Göteborgsfartyg drog tre
våldsamt stormiga veckor, till hvilka som
råga kom femton dygns karantän i
hamnen, där det i förväg låg en svensk
kut-terbrigg med det för omständigheterna
lämpliga namnet Vänta Litet. . . Men
detta var ock Kernells sista sjöfärd.
»Sedan jag njutit en enda dags
nöjen i Marseille» — både spektakel och
karnevals-maskerad — »hade jag nog af
den fransyska smaken, som ej smakar
mlS- — — Man har här liksom en
känning af fransyska revolution. Allt
går så vildt; allt skall vara så fint, men
är tillika så groft; kött och blod taga
för mycket ut sin rätt. Den som reser
för handeln kan väl här lara något.
Men hvar och en söker sitt. Jag vill
se våren i det sköna Italien och Guds
under i naturen där — och det stora,
vackra, ädla, som mäktiga, snillrika och
fromma mänskoandar hafva tänkt och
danat.»
Snart bär det af i diligens åt Nizza.
Med en berömd roman af Fouqué i
hågen känner han sig i början besviken
på det firade Provence, men vid Cannes
finner han ändtligen en motsvarighet till
den »retande målningen» af Thiodolfs
landning med Pietro och Malgherita.
»Jag hade nästan uppgifvit allt hopp,
under det jag betänkte, att Fouqué —
liksom andra verkliga skalder, hvilka
sätta föga värde på den pura yttre
sanningen, hvari de väl icke häller göra så orätt
— här hade tillåtit sig en licentia
poe-tica» . . . Vår romantiker börjar spåra sin
andliga hemluft, han nalkas den rätta
stråten.
Ett åtta dagars uppehåll i Nizza bildar
dock en prosaisk parentes. Han
förklarar sig ur stånd att fatta hvad som drar
utlänningar i sådana mängder till denna
ort — »en småstad af 15,000 till 18,000
mänskor; och trakten, ehuru vacker,
saknar omväxling. För den som vill
något mer än vegetera —- vill söka föda
för själen är här alis intet att finna.
Inga ålderdomslämningar eller
konststycken, inga lärda eller konstnärer, ingen
litteratur, inga böcker!» Den savojiska
regeringens obskuranta despotism ger
stoff till politiska funderingar, som löpa
ut i ett från detta håll oväntadt
erkännande af Bonaparte — »den som för några
år sedan med starka armar höll
tömmarna och tyglade packet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
