Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rudyard Kipling. En utvecklingslinje. Af August Brunius. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o4
AUGUST BRUNIUS
ling är ju som litterär typ ingen utpräglad
idéernas man; hans verk växa icke med
logisk nödvändighet fram ur hvarandra utan
synas endast ha gemensamt fläkten från det
brusande temperamentet, den rika humorn.
Men ju närmare man kommer honom, desto
klarare., blir det, att det existerar ett visst
inre säiftmanhang i denna till synes vildt
växande produktion. Ynglingens cynism
mildras af åren, men en pessimistisk
grundstämning dröjer länge kvar. »En komedi
vid landsvägen», en af de tidigare korta
novellerna, tar på ämnet med en torr ironi,
en köld som skulle hedrat en
fullblodsfransman. Det är endast erotikens glöd
som fattas för att intrycket af Maupassant
skall befästa sig. Och författaren af »Purun
Bhagat» måste ha känt och lidit af dessa
trötthetsanfall, som plötsligt gripa den
moderna människan, måste mer än en gång
ha erfarit den brännande längtan efter ro.
Man kan icke helt enkelt uppfatta denna
prosadikt som blott en studie af en
västerländskt kultiverad hindus återfall i
orienta-lism. Tonen är för personlig i sin
resignation; världsfranvändheten kan icke vara
blott en pose. Och oändlighetslängtan har
fått ett lika gripande uttryck här som i det
lyriska utbrottet »L’Envoi»-:
When Earth’s last picture is painted.
Nej, för hvarje gång jag ånyo går till
Kipling, framträder den vemodigt-lyriska
grundstämningen i klarare dager. I detta
afseende intar »The light that failed» en
central ställning. Man har, synes det mig,
behandlat denna egendomliga roman för
ytligt; det är sant att den har stora
svagheter i kompositoriskt hänseende, men just
dessa svagheter bidraga till att klargöra
diktarens afsikter. Den pessimistiska
stämning, som går igenom boken, kan icke —
som det skett i den svenska öfversättningen
— symboliseras med titeln »Mörker»; men
originaltiteln »The light that failed» ger
den rätta föreställningen. Lifvet är enligt
denna bok icke ett kompakt mörker, icke
ens en jämngrå skymning; men det är ett
ljus som slocknar. Den skräck inför lifvet,
dess rörlighet och hårdhet, som griper så
många subtila diktarsjälar, är Kipling
främmande, men han ser med smärta, hur lätt
och snabbt ljuset slocknar, ungdom, styrka,
glädje går under. »The light that failed»
lämnar just i sin bjärta blandning af lifs-
glädje och tragik ett sannare lifsintryck än
naturalisternas mera tunga och enformiga
lifsbilder. Men till fördel för det rent
estetiska helhetsintrycket är helt visst icke denna
verkets indelning i hvitt och svart.
Men på denna punkt stannar icke
Kipling. Han söker sig en räddning från de
tunga tankarna och finner den i arbetet för
ett närliggande mål. Patriotismen upphöjd
i högre dignitet till imperialism, en
naturlig instinkts utveckling till världstanke griper
och behärskar honom nästan fullständigt en
lång tid framåt.
IV.
Några år efter sin litterära debut gifte
sig Kipling med miss Balestier, en ung
amerikanska, och bosatte sig för en tid i
Vermont, Amerika. Där föddes hans första
barn, och där skrefs en stor del af »The
Jungle book». På höjden af sitt rykte stod
han i slutet af 1890-talet. Hans sjukdom
i Newyork 189g, som tog en lifsfarlig
vändning, visade omfattningen af den folkgunst
han åtnjöt både i gamla och nya världen.
Hotellkorridorerna voro dagarna i ända till
trängsel fyllda af intresserade medborgare,
som med spänning väntade på
underrättelser om den sjuke skalden.
Londontidningarna gåfvo ut extra-nummer med de
senaste bulletinerna om lunginflammationens
framsteg. Och kejsar Wilhelm sände sitt
långa och hjärtliga telegram till mrs
Kipling, där han uttryckte sin förhoppning att
Kipling måtte sparas åt mänskligheten.
Kipling sparades — men icke just åt
mänskligheten. Från att ha varit en
universell författare blir han med det nya
århundradets ingång en rent engelsk
författare. Han minskar sin sfär, dels afsiktligt,
dels i följd af omständigheternas makt.
Boerkrigets utbrott betecknar en vändpunkt
i hans lif och diktning. Hans starka
nationalkänsla slår ut i full låga; hans starka
stämma hörs långt; och det är hans sånger
man sjunger under krigsstämningens dagar.
Det behöfves icke mera för att
Kiplings-kulten utom England skall få en betänklig
stöt. Vi som sett upplösningen af den
transvaalska frågan efter kriget och kunna
öfverblicka Kiplings egen utveckling, ha
icke så svårt att förstå, att han måste ställa
sig där han stod; men i de dagarna, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
