Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Spanska teaterförhållanden. Af Adolf Hillman. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSKA TEATERFÖRHÅLLANDEN
613
Teatern äger goda krafter i Balbina
Valverde en duenna i den gamla goda
skolans manér, Rosario Pino, Mariano
Larra, Ruiz de Arana o. a.
Största delen af repertoaren furneras af
Miguel Echegaray, en broder till den
store Jose. Han har för denna teater skrifvit
omkring åttio småpjeser på vers, något
fadda, med minsta möjliga intrig och
barnsliga dialoger. En och annan är väl af
högre valör, såsom Eliiltimo drama i två
akter på vers, ett flyktigt studium af
medelklasssnobbar, och Mönja descalza, likaledes i
två akter och på vers, men öfvervägande
var reportoaren undermålig tills Jose
Benavente för några år sedan med El
ma-rido de la Tellez gjorde ett uppsving till
det bättre.
Det var på Lar a-teatern som Casa de
huespedes första gången uppfördes, hvilken
i svensk öfversättning under titel »Socorros
inackorderingar» gifvits på Dramatiska
teatern, där äfven »Domarens hatt» gått öfver
scenen. Dess författare Vital Aza jämte
Carrion skörda f. n. triumfer på Comedia
med formellt förträffliga, kvicka lustspel.
Mera anspråkslös ter sig Es lava-teatern,
men den ligger centralt i närheten af
Puerta del Sol, man får där en loge — fem
platser — för 4 pesetas, och man får se
Carreras, favoritaktören, och Talavera,
den evige alkalden, som förekommer i alla
pjeser. Repertoaren är underhaltig, men
teatern har haft åtminstone en clou: La
marcha de Cadiz, med musik af Valverde
och Estellés, som drog folk till 300
representationer. La marcha de Cadiz är Spaniens
marseillaise, som hvarje god medborgare
måste applådera, emedan den betecknar
fosterlandets oberoende och frigörelse.
De öfriga teatrarna, Romea, Comico,
Cirque-Parish med sin stora salong,
rymmande 4,000 platser, o. a. öppna och
stänga sina portar lika lätt. Repertoaren
är »genero comico», men pjeserna äro
oftast lika underhaltiga som utförandet.
Såsom konstprodukt står »genero chico»
icke högt i allmänhet, men undantag gifvas,
såsom La Verbena de la Paloma med
SENORA DE ARANA.
musik af Breton, en mästare i stånd att
producera värdefulla saker, El Domingo de
los Ramos af samme musiker, dekorativt
intressant genom trogna afbildningar af
portalen, sakristian och andra interiörer från
Toledodomen palmsöndagen, La Maja med
scener reproducerade efter Goyas taflor,
för att nämna endast några.
Två dramatiska författare, eller rättare
tre, Jose Ben a vente och bröderna Quintero
ha emellertid genom sina charmanta texter
gjort en stor insats för höjandet af
zarzu-elan. Och detta är verkligen på tiden, ty
då publikens smak är så afgjordt för denna
genre, måste hvarje teater, hvarje författare,
hvarje musiker, som vill förtjäna pengar,
odla den — och därunder för den stora
konsten en tynande tillvaro. Med höjandet
af »genero chico» till en konstprodukt,
äger man förhoppning att den stora
publiken smak skall odlas för att småningom
vända sig till den repertoar, som så värdigt
framföres på Espanol och Comedia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
