Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - La multiple Splendeur och Emile Verhaeren. Af Ellen Key. Med 3 bilder - Heidenstam i Bjälboarfvet. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
JOHN LANDQUIST
behöfver i denna stund endast låta sig
gripas af hvad han ser och hör, hvad hans
inbillning, hans aning säga honom, för
att unga, skälfvande och nya verk skola
utgå ur hans hjärta och hans hjärna.»
Verhaerens ofvannämde unge biograf
påminner om att diktaren icke brukar
ordet panteism i den mening det användes
i filosofiska läroböcker*.
»Verhaeren», fortsätter Bazalgette,
»brukar ordet om den nya lifsåskådning, som
är en fullkomlig omdaning och en underbar
* Vissa svenska granskare torde behöfva samma
påminnelse. Det har händt, att man hänvisat mig
till — läroboken för att inhämta den riktiga
betydelsen af de ord, jag använde, t. ex. dualism
och monism! Att jag möjligen icke godkände
lärobokens definitioner föll naturligtvis ej granskaren in.
Ty examenslärdomen tror, att boken städse räcker
till, medan utvecklingen tvärtom tillåter sig att
göra termerna otillräckliga eller oriktiga.
M® ©HEIDENSTAMS inbillning har icke
■VI—I Vi kunnat hämta mycket ur den
■(I 1)1 medeltida krönikans och de
sven-m^^^Jå ska häfdernas njugga
meddelanden om Sveriges förste statsmans och
hans söners tidehvarf, då det svenska riket
först började gestaltas och med sina
lagar framgå segrande ur våldets kaos, då
Stockholms nybyggda hus lyste af det
färska trät, då Uppsala domkyrka började
resa sig med sina pelarstammar och
spetsbågar, det adliga frälseståndet bildades
genom rusttjänstens skattefrihet och männen
efter utländskt mönster iklädde sig ett
lysande och ädelt riddarväsen — den tid,
då svenskarna först igenkänna sig själfva,
sin ordning, sina ämbetsmän och sina
huf-vudplatser i historien. Så kan knappast
någon period vara bättre vaid än just
denna för ett nationellt epos. Det fordras
utvidgning af människans medvetande.
Denna omdaning äger rum under inflytande
af en alldeles ny känsla för universum
fattadt såsom en enhet, där allt är sinsemellan
förbundet och där hvarje del innehåller det
gudomliga, som man fordom dyrkade i
gestalt af öfver världen upphöjda gudamakter.»
Och med full rätt betonar Bazalgette
det betydelsefulla i att en diktare som
Verhaeren förenär sin stämma med de andra
stora skalders och siares, hvilka uttalat
samma tankar: ty »hvarje sådan stämma
är en ny bekräftelse af vår visshet att
mänskligheten är hafvande med en ny idé,
den idé som måste komma att beteckna
en ny tidrymd i dess bana.
Det ofvanstående är det hufvudsakliga
innehållet i ett föredrag, som jag i år hållit i
skandinaviska föreningen i Rom.
för denna storslagna uppgift djupa
historiska kunskaper, blick för grundmänskliga
sträfvanden och lidelser och en skapande
bildkraft. Heidenstams snille har med
Bjälboarfvet lagt ännu ett storverk till de
andra, som växt med årens rad.
Historieskrifningen håller sig till de bevisbara fakta
och vet föga om känslornas gång och
förvandling och viljans syften i djupet.
Det tillhör diktaren att säga det outsagda
— allt som kokade inom människorna,
innan det rann ut och stelnade i handling.
Heidenstam synes mig i det väsentliga pä
ett idealt sätt löst den svåra frågan hur
en historisk dikt bör vara, nämligen å ena
sidan aktsamt tillvaratagande och utväljande
hvad häfderna känna, å andra sidan fullt
modern, så att den talar den vise skaldens
eget språk och våra hjärtan kunna älska
den och läras af den. Heidenstam be-
HEIDENSTAM I BJÄLBOARFVET
Af JOHN LANDQUIST
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
