Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två dikter. Efter Friedrich Nietzsche. Öfversättning af Olof Rabenius - I. Vandraren - II. Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVA DIKTER
Efter FRIEDRICH NIETZSCHE
VANDRAREN
En vandrare i natten går
med snabba steg.
Och krokig dal och bergskam skär
hans tunga väg.
Skön natten är.
Han skyndar fram och står ej still,
vet ej, hvarthän hans kosa vill.
En fågels sång han plötsligt hör.
»Ack, fågel, vet du hvad du gör?
Hvi fängslar du min fot och håg
och gjuter milda toners våg
uti min själ? Jag måste lyss,
till sången lyss.
Hvi kallade du, fågel, nyss?»
Den lilla fågeln svarar: »Nej,
du vandrare, jag sjunger ej
för dig min sång.
Min maka lockar jag till mig.
Hvad rör det dig?
I ensamhet min natt blir lång.
Hvad rör det dig? Ty du skall gå
och aldrig, aldrig stilla stå.
Hvi står du då?
Väl något dig i hågen rann,
du vandringsman?»
Men fågeln ingen lösning fann,
hvad vandraren i hågen rann.
»Hvi stannar han,
den stackars, stackars vandringsman?»
II
HÖSTEN
Hösten, hösten: Brister du, hjärta?
Flyg bort, flyg bort!
Nu smyger sol mot berg.
Han stiger upp
och hvilar på sin väg.
Se, världen ligger blek,
och vind på slappnad sträng
sin visa spelar.
Där hoppet svann,
han efter flyr.
Hösten, hösten: Brister du, hjärta?
Flyg bort, flyg bort!
O gyllne frukt,
du darrar, faller?
Säg. lärde natten dig
en hemlighet,
då isig bäfvan täcker
din purpurkind? —
Du tiger, svarar ej?
Hvem talar nu? — —
Hösten, hösten: Brister du, hjärta?
Flyg bort, flyg bort!
»Jag är ej skön»
— så säger stjärneblomman —
»dock människor älskar jag,
människor tröstar jag —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
