Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. I—III. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DET GÅR AN»
5
ger i höga toner. Detta är dock, — som
Hettner och äfven Brandes framhållit —
endast ett moment i boken, om än ett
ytterst betydelsefullt. »Lucinde» predikar
emellertid öfver hufvud taget den
romantiska lefnadsfilosofien, som vill omdana
det verkliga lifvet till konst; samtidigt
framträder det romantiska sysslandet med
jaget och den »geniala lättjan». Ur denna
stämning yrkas kärlekens oberoende af
alla samhälleliga hänsyn, afskuddandet
af alla band. I den skarpaste
opposition mot samhällslifvets gamla former
»afskydde Julius» — bokens hjälte,
Schlegels alter ego — »den aflägsnaste
påminnelse om borgerliga förhållanden, liksom
hvarje slags tvång». Då Lucinde väntar
sig blifva mor, utbrister Julius: »Hvad
som förut varit mellan oss har blott varit
kärlek och lidelse. Nu har naturen
innerligare förbundit oss, helt och oupplösligt.
Naturen ensam är glädjens sanna prästinna,
endast hon förstår att knyta ett
bröllopsband. Icke genom tomma ord, som sakna
välsignelse, utan genom friska blommor
och lefvande frukter ur hennes krafts
rikedom.» Men dessutom förhärligas
— i motsats till den äldre tidens
ignorerande af könsdriften eller dess
uppfattning af denna såsom något orent —
i de starkaste ord den sinnliga kärlekens
rätt. Bokens sjukaste sida är, såsom
Gschwind framhållit*, den frivola,
romantiska ironi, hvarmed Julius ser tillbaka
på sin tygellösa ungdoms förirringar
såsom en bildningsskola för det sanna
äktenskapet.
Bland Friedrich Schlegels bidrag till
Athenæum för 1798, alltså året före
Lucinde, finnes en aforism, hvilken bebådar
bokens tendens.
»Nästan alla äktenskap» — skrifver han —
»äro konkubinat, äktenskap på vänster hand
eller snarare provisoriska försök och aflägsna
* Die ethischen Neuerungen der
Frühro-mantik, Bern 1903.
robert owen.
tillnärmelser till ett verkligt äktenskap, hvars
egentliga väsende icke efter det ena eller andra
systemets paradoxer utan enligt all andlig och
världslig rätt består däri att flere personer skola
blifva en. Om emellertid staten till och med
vill med våld sammanhålla de misslyckade
äktenskapsförsöken, så hindrar den därmed själfva
äktenskapets möjlighet, som kunde främjas
genom nya, kanske lyckligare försök.»
Schleiermacher, den blifvande store
teologen, har i sitt ungdomsverk »Briefe
über Lucinde» (1800) bekräftat och
förhärligat sin vän Friedrich Schlegels
idéer, förklarat hans bok vara »allvarsam,
värdig och dygdig» och kallat honom
»en kärlekens och vishetens präst».
Äfven han fördömer det konventionella
äktenskapet, anser att det sanna
äktenskapet måste vara resultatet af försök,
och att ett fritt experimenterande på
kärlekens fält därföre vore nödvändigt.
Påverkad utan tvifvel af dessa
skrifter, var det som Rahel Varnhagen von
Ense, född Levin, i de dagböcker, hvilka
1834 efter hennes död offentliggjordes
af hennes man, häfdade, att brist på kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
