Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - "Det går an". Dess litteraturhistoriska förutsättningar. Striden om dess tendens. Af Karl Warburg. I—III. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DET GÅR AN» 33
någon egentlig påverkan, liksom han i
fråga om vissa äldre arbeten ville förneka
inflytanden från Byron och Hugo; men
å andra sidan är det uppenbart att
revolutionära frön, som flögo i luften, funnit
särskildt tacksam mark i hans sinne.
Revolutionära tankar åt samma håll
hade alltsedan ungdomen, säkerligen
under påverkan af tyska författare,
sysselsatt honom. Redan år 1816 hade en
diskussion i några stockholmsblad, därvid
»Wahlverwandtschaften» utpekats såsom
omoralisk, framkallat hans lilla
ofvannämnda skrift »Hvad är kärlek?», som
riktar sig mot den gällande »moralen» i
allmänhet, »detta kalla, tomma ljud», men
särskildt framhåller det skändliga brottet
att förfalska kärleken, d. v. s. af tusen
andra orsaker än kärlek förena sig med
en person som man ej älskar och bilda
en oduglig huslig krets.
I ungdomsverket »Amorina»
förekommo skarpa angrepp mot äktenskapet. I
»Hinden», hade Almquist talat om
äktenskapets otrefnad, äktenskapets martyrium
på grund af småsaker, åt hvilka oädla
makar skattade, men, säger han, de äro
icke äkta makar utan sambyggare, som
blott för bättre utkomsts skull hyrt rum
och spisa vid samma bord. I slutet af
»Hermitagei», hvilket tvifvelsutan är en
af de äldsta Törnrosskrifterna, hade han
låtit Jutta förhindra sin dotters och
hennes älskare Patrick Bruces äktenskap
med ord som dessa:
»Hos er har evig, ovansklig kärlek sitt
behag — rätt älsken I hvarann, I skolen därföre
skiljas. — — — Sluten väl, ty I hafven börjat
väl!» Och hon kännetecknar äktenskapet
såsom »ett halft i mörker tynande förbund, ett
gift, det gröna jorden erbjuder».
I Baron Julius K. låter Almquist,
med tydlig sympati för tanken om
kärlekens frihet och oberoende af
äktenskapet, bokens hjälte skildra sina
föräldrars hertig Fredrik Adolfs och Sofie
Hagmans förbindelse såsom en äkta
förbindelse, i det han skrifver:
»När himmelsk sympati lefver mellan tvenne
hjärtan så rent, sant och djupt, så mäktigt, att
om också någon olikhet dem emellan f. ö. fanns,
den är så underlägsen och liten, att den
glädje-fullt brinner upp i sympatiens klara låga, där
äro dessa väsendens själar förenade som
makar. Hvarföre? Jo, därföre och endast
därför, att de äro det. Men när en himmelsk
sympati icke finnes mellan två hjärtan, då lefva de
icke i hvarann. Om en tredje varelses hand
välsignat dem och hans mun talat öfver dem,
så äro dessa varelser likväl ej så förenade, att
de som makar lefva i hvarann. Hvarföre äro
de det icke? Jo därför och endast därför att
de icke äro det.»
I Människosläktets saga, hvars i:a
häfte utkom 1839 kort före »Det går
an», hade Almquist på tal om
Japaneserne yttrat sig om könens stora
fallenhet för hvarandra i Japan och varnat för
att bedöma detta ur blott europeisk
synpunkt, emedan europeerna, till följd af
flere misstag i sedebegreppet, ansågo
åtskilliga förhållanden rena, som icke voro
det, men blott efter en yttre stämpel så
kallades, samt tvärtom. Han tillade, att
förhållandet mellan könen vore af så stor
moralisk vikt och universal betydelse för
hela släktet ända från dess upphof och
så länge det fortlefde, att detta
förhållande företrädesvis fordrade att ordnas på
grund af det verkligen och väsentligen
rätta, som i följd af Guds skapelse låge
i denna sak och ej efter en tillfällig,
ytlig, oväsentlig, ofta skadlig formalism,
hvilken med saken själf hade intet att skaffa.
Då Almquists vän och beundrare
LÉNSTRÖM omnämde detta häfte i »Eos»,
yttrade han, att bland dunkla reflexioner
vore den om äktenskapet, »hvaraf
mången tror, att förf:n predikar den fria
kvinnan och äktenskapsceremoniens
upphörande, att han som »Das junge
Deutschland» och Heinrich Heine talar för
»Emancipation des Fleisches», hvilken råhet
ingalunda dock är Almquists».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
