Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Dikter af Verner von Heidenstam - En dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot norr, mot norr, från gran till fur
den första strålen ilar
och färgar mon, där kullans lur
hörs långt kring sjön som hvilar.
Förbleknad strimman når de fjäll,
där forsen slutar flyta
och hänger död på isblå häll.
Då hvirflar rök från lappens tjäll.
Det flammar kring hans gryta.
På snön med grenigt höga horn
hans hjordar tyst sig flocka.
Där finns ej by, där syns ej torn
och sjunger ingen klocka.
Där bortom rosslar nattens haf,
ty allt skall sist nå natt och graf.
Du sol, som uppenbarar
din makt i minsta plantas saft,
gif oss din ljusa skaparmakt,
så länge dagen varar.
Vår håg är varm, men kort vår tid.
Om du en bön förnimmer,
du våra fäders gudom, sprid
till våra verk ditt skimmer.
Gå fram, gå fram, du nya dag,
och räds ej mörksens snaror.
Tänd ädel strid, gif hägnad härd,
låt som en ljungeld andens svärd
gå framför våra skaror. .
Lys vida öfver folk och land,
gör rik vår själ, gör fast vår hand,
att vi i fröjd må bära än
som gamla våra år
och vandra fram som såningsmän
i världens unga vår!
Juli 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
