Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ett svenskt pantheon. Af Carl Larsson. Med 2 bilder af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SVENSKT PANTHEON
Af CARL LARSSON
Med 2 bilder af författaren
AG TROR ICKE på döden.
Nu gick en! I går gick en
annan. Hvart? Det får du
icke veta. Icke här: du skulle
icke ha godt af det; därför har du
tron, därför skall du tro. Detta om
den så kallade döden. Men kroppen,
som anden kastat ifrån sig, ha vi
kvar, och den måste i jorden eller i
elden, den som icke stannar i vattnet.
Denna rest är dock fortfarande helig för
oss, ty däri har vår käre bott: den
handen ha vi kramat, den munnen ha vi
kysst, och genom dessa ögon har anden
strålat ut. Skulle vi icke ömt och under
heliga ceremonier antvarda den till det
rum där den skall åter blifva jord och
aska!
Grafvarnas kult?
Den som ej då och då går till någon
graf, den älskar jag icke. Emedan han,
hon, ej förtjänar det. Grafvarnas kult?
För ett par dagar sedan såg jag mig
om på Ladugårdslands kyrkogård (n. v.
»Östermalm» i Stockholm) där jag som
barn för närmare femtio år sedan lekte
på och mellan grafvarna. Alla dessa
vårdar hade nu de råa, senare tidens
människor kastat undan, och blefvo nog
själfva öfverväldigade af sin rest af pietets-
ü
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
