Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Aforismer och aperçuer. Af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJ
f
AFORISMER OCH APERçUER
Af OLA HANSSON
ÄR DET elementära bryter upp ka förirrat sig in i någon kulturens
åter-i en icke längre omedelbar vändsgränd,
kvinna, spränger det henne.
För en kvinna, som icke längre
känner omedelbart som kvinna, kan mannen
blott hysa en kall nyfikenhet; och är han
af smak eller yrke psykolog, känner han
en slags halft pervers lust att drifva sitt
spel med denna organism för att se, hur
den reagerar.
Vi ha väl alla erfarit, hurusom i vissa
bestämda ögonblick den slutna dörren
till vår själ kan öppna sig en liten smula
på glänt, så att vi ett kort moment kunna
blicka in i oss själfva, se hjulen röra sig
och öfverblicka vår egen mekanism i hela
dess sammanhang. I nästa ögonblick har
dörren slutit sig igen: vi stå åter
utanför densamma, och vårt eget inre är ånyo
som ett hemligt tecken, hvilket vi icke
förmå tyda.
* ... *
Det finns ingenting så farligt för den
mänskliga utvecklingen som profeter, hvil-
Ord och Bild, ly.e årg.
Med alla sina skiljaktigheter i öfrigt
har hela den bästa moderna litteraturen
burits af en och samma grundstämning.
Denna är så att säga ett tidens solljus,
som bryter sig prismatiskt i mångfalden
individualiteter. Hur olika temperamenten
än måtte vara, äro de dock samtliga
allenast skiftningar af ett och samma
tidstemperament. Vill man angifva det
karaktäristiska för samtidens diktning, måste
man söka det i beskaffenheten af denna
grundstämning och detta temperament.
Det är öfverhufvudtaget aldrig idéerna
som bestämma en litteraturepoks djupaste
särart, utan sättet att känna, — liksom
det som griper oss i ett diktverk icke
är en idé utan ett sätt att förnimma.
Ett diktverk är utslaget af ett
temperament, och ett temperament kan ej
omslutas af en idé; det kan först då
meddela sig i formen af en idé, när denna
trängt ända ned till de djupa skikt, där
individen återspeglar tillvaron på sitt
säregna vis, uppgått i den och präglar den.
Alla idéer, som uppstå under en bestämd
tidsepok, utlösa vissa organiska förnim-
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
