Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Aforismer och aperçuer. Af Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLA HANSSON
162
meiser, som dittills slumrat i
människonaturen; och först därigenom varda de
dikteriskt produktiva faktorer. Summan
af dessa frigjorda och skapande
förnimmelser ger totalbilden af en tids
temperament och konst i dess omedelbara och
oafvisliga sätt att känna, det ogripbara
i en tidsepok, en parallelforeteelse till det
ogripbart individuella hos den enskilda
människan.
Den moderna tidens grundstämning
var — för att provisoriskt bruka detta
otympliga ord — pessimismen.
Pessimismen har redan för länge sedan upphört
att vara blott och bart en teori, en
idé-följd, med hvilken enstaka tänkande
andar byggde filosofiska system; den var
blifven ett tidens karaktäristiska sätt att känna.
Den var en tidsläggning, hvilken
organiskt betingade släktets sätt att känna
och att lefva och som icke kunde dö
förrän tillsamman med detta släkte själft.
Den var icke allenast en öfvertygelse;
den var själfva den stämning, som kallas
själ, den innersta läggning, som tvingar
alltet in i sin form och gifver detsamma
proportionerna och belysningen. Hos
diktaren var den den vibrerande känslighet,
som klingar genom motiven och i
föredragets tonfall. Den hade hos tidens
dikteriskt skapande andar så sammansmultit
med personligheten och blifvit ett
därmed, att denna icke kunde manifestera
sig annorlunda än i en pessimistisk
förnimmelse, i en förnimmelse af omedelbar
eller omsatt olust. Denna bestämda ena
grupp af förnimmelser,
olustförnimmelserna, de lifsfientliga förnimmelserna, hade
blifvit skapande, ty de hade blifvit tem7
perament, och hvarje tid, liksom hvarje
individualitet, skapar blott utaf sitt
temperament, sitt instinktiva sätt att känna
och lefva.
Går man pä djupet af detta faktum,
bör man icke stanna vid de gröfre och
enklare formerna; de mest komplicerade
fallen äro de intressantaste. Ty först de
leda riktigt ned i djupet. Jag har i min
studie öfver Böcklin framställt min teori
om olustförnimmelserna och demonstrerat
densamma med exempel af de främsta
moderna andarna. Men temat kunde
behandlas utförligare och mera
uttömmande. Hos andar som Nietszche, Ibsen,
Tolstoi äro linjerna raka och färgerna
enhetliga: olusten är olust rätt och slätt,
och den klingar ren och obruten fram i
satir, i raseri, i äckel, o. s. v. Men hos
andra samtida diktare och filosofer
funnos andra temperament, hvilkas
vitalitets-brodd fullständigt metamorfoserats under
inverkan af förflyttade olustförnimmelser.
Olusten förnimmes som en ny lust,
smärtan som en högre njutning, och
förgängelsen som ett ljufvare lif. Denna
märkvärdiga företeelse träder oss till mötes
hos de stora meiankolikerna: Turgenjev,
Jacobsen, Bourget, Topsöe; och
meiankolikerna i litteraturen voro aldrig så
talrika som i det nittonde århundradet,
kanske därför att världsbilden aldrig varit så
svår att gripa för individen som i denna
epok af centrifugalt vetande. De
förnimmelser, som det blinda, grymma,
allt-behärskande fatum ingjuter, upplösas i
ett resigneradt svårmod, som värmer
gemytet; och den såriga känslan af
irrepa-rabilitet blir den sinnesstämning lik, hvari
en trött människa sitter framför brasan i
njutningsfulla sorgsna drömmar, medan
höststormen brusar därute i mörkret och
skurarna prassla mot fönsterrutorna.
Häri gömmer sig ofta mycken
asketism; det är ett slags själfplågeri, som
blifvit njutning. Men bakom alla dessa
företelser ligger en organisk läggning —
ett organiskt lyte om man så vill, hvars
väsen består däri att människan mist den
fundamentalaste af alla förmögenheter:
att lefva omedelbart i nuet. Lifvet har
förlorat alla sina behag, så länge som
detsamma är det närvarande, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
