Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Musikrevy. Af Andreas Hallén. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
ANDREAS HALLÉN
restad anse som en protest mot det
wagnerske idédramats alltmer öfverhandtagande
inflytande och som ett pockande uttryck för
den italienska musikens traditionella
berättigande gentöfver germanismen. Mascagnis
»Cavalleria rusticana» skulle då beteckna
den första segern, och medgifvas bör att
detta lilla verklighetsdrama, med dess
utpräglade nationellt folkliga prägel, var ett
godt och tacksamt val. Därefter kom
Le-oncavallos »Pajazzo» hvari verismen vann
en ytterligare seger. Dessa två efterföljdes
af en hel serie liknande verk, det ena
svagare än det andra, tydligen visande att
deras upphofsmäns begåfning ej var
epokgörande och ingalunda kunde förklara denna
sensationslystna genres berättigande. Så
kom Puccini, den mest begåfvade af dessa
tre, och hans »Bohéme» är enligt mitt
förmenande det bästa som Ungitalien de
senaste åren frambringat. Men äfven hans
senare verk »Tosca» och »Madame
Butterfly» visa ej samma friskhet, käckhet och
omedelbarhet i uppfinningen, samma
originalitet i orkesterbehandlingen, och tyvärr
återfinner man vissa effekter, t. ex. de
ständigt sig upprepande kvart-, kvint- och
oktavföljder i långa serier, hvilka mera göra
intryck af manér utan att i sig innebära någon
direkt dramatisk motivering eller ett alltid
berättigadt situationsmåleri. Om man
emellertid redan i Leoncavallos senare verk kan
märka en eklekticism, som i mång och
mycket söker stöd hos Wagner, så tyckes
Puccini t. ex. i Tosca närma sig r.’agner
genom begagnande af ledmotiv i rr gfaldig
behandling, och äfven wagnerska
harmoniföljder à la Tristan saknas ej, och det är ganska
intressant att lägga märke till hur mäktigt och
allmängiltigt detta inflytande till slut blifvit.
De franska kompositörerna hafva förhållit
sig än mer reserverade mot själfva det
formella uttryckssättet, men hafva däremot
ganska ogeneradt accepterat allt det nya
i harmoniskt hänseende, som Wagner bjudit
på, liksom de förut ej försmått den
Men-delssohn-Schumannska skolans nyheter samt
icke minst den Meyerbeerska operans
bras-kande effekter. Men både italienare och
fransmän hafva dock tagit vara på sina
nationella egendomligheter, hvilka göra sig
mest märkbara vid den mänskliga röstens
behandlingssätt, och de framhålla särskildt,
att det vokala elementet i musikdramat bör
i första rummet göra sig gällande och att
den dramatiska tyngdpunkten ligger på
scenen och ej enbart i orkestern. Tyskarna
återigen, som fortfarande vilja bibehålla sin
genom Wagner vunna supremati, tyckas
vilja med Richard Strauss i spetsen slå in
på alldeles nya banor och söka
framkon-struera nya uttrycksformer, en ny tonkonst,
som åtminstone på mina gamla öron gör
intryck af kaotiskt virrvarr och mystisk
gåtfullhet.
Den förutnämnda franska tvåaktaren
»Daria» af Marty fick första priset vid en
af stora operan i Paris utlyst täflan och
tillhör de nyfranska tonverk i hvilka man
mera tydligt spårar det wagnerska
inflytandet i rent formelt hänseende. Så kan man
lägga märke till ledmotiv, ganska intressant
symfoniskt behandlade,’ hvilka på väl
motiveradt sätt karaktärisera vissa moment i
handlingen. Instrumentationen’visar en
öfverlägsen teknik och så väl afpassad att
sångstämman alltid gör sig gällande.
Handlingen tilldrager sig i Ryssland, och
kompositören har därför begagnat sig af
många ryska folkvisemotiv för att därmed
söka åstadkomma en tillbörlig lokalfärg.
Daria är älskarinna till en rysk magnat,
Boris, hvilken, för att rädda sin ekonomi,
beslutat gifta sig med en rik adelsdam och
därför förskjuter sin älskarinna. I
vredesmod öfver hans trolöshet griper hon en
piska och slår honom därmed i ansiktet.
Boris befaller sitt folk att bortföra Daria
och gifva henne »knut». En af hans
mu-schiker, Ivan, träder då fram bedjande om
nåd för Daria, som han älskar och vill
gifta sig med. Boris blir glad att komma
ifrån affären på så lätt vis och ger sitt
samtycke, hvarpå en pop hämtas och de två
vigas och få som hemgift tillåtelsen att i
Boris vidsträckta skogar i Ukraine bygga
sig en stuga. I andra akten har Boris på
en jakt gått vilse i just den skog, i hvilken
Ivan slagit ner sina bopålar, och
sammanträffar åter med Daria, hvilken han vill
öfvertala att återvända till honom som
älskarinna. Hon älskar emellertid sin man och
afvisar med förakt Boris’ anbud. Denne
blir allt djärfvare" och hänsynslösare, då
Ivan, som spelat drucken, men åhört deras
samtal, rusar på Boris, stryper honom, tänder
eld på huset och beger sig med Daria och
deras lilla son åter på vandring för att söka
ett nytt hem, en säkrare fristad. Som man
af detta kortfattade innehåll ser, är det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
