- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 /
197

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur en schlesisk adelsmans dagbok i Sverige på 1590-talet. Af August Hahr. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afslöjandet blef den vidare väl behandlad.
Modet steg ånyo. Tidens människor
voro ju i allmänhet ej vana att lefva i
lyckligt lugn. Den 1 nov. bjuder
amiralen på en afskedsfest, om hvilken
Lassota kort och godt skrifver: »Und
hab ich den ganzen Tag bei dem
Amiral bleiben und mit ihm essen und trinken
müssen, wie dann eine grosse Gesellschaft
von Kriegsleuthen bei ihm gewesen und
wir zimlich Rausch davon gebracht.»
Två dagar därefter hissas segel på några
skepp, däribland på de galärer, som
skulle föra fångarna öfver Helsingfors och
Åland till svenska kusten. Årstiden är
kall och stormig. Storm och vreda
vågor vräka fartyget på grund, men det
räddar sig undan alla farligheter, och
om allt som händer och sker, allt nytt
som han erfar, gör Lassota samvetsgrant
sina lakoniska notiser.

illustration placeholder
uppsala. träsnitt i rudbecks atlantica.


II.



Resan till Sverige tog rundlig tid.
Den 22 november nådde man
Helsingfors. Här träffades fångarna af ett nytt
slag af ödet. Lassotas förut nämnde tolk,
en tysk vid namn Johan Sterneman, hade,
med den skuta han lyckats komma öfver,
begifvit sig dit, men här tillfångatagits.
Allt hvad han visste om Lassotas
beskickning hade han därvid oförbehållsamt röjt.
Det var nu omöjligt att hålla på den
uppfunna nödlögnen. Då Lassota under en
förevändning lyckades få Hans Förster
och Salomon Pühlern öfver på det fartyg,
där han och Ernst Lindeinern befunno
sig, kom man öfverens att tillstå, att
man reste med kejserliga bref till Moskwa,
men däremot förtiga ärkehertig
Maximilians namn. Så nådde man Vaxholm
den 19 december, och med en mindre
båt fördes de olyckliga schlesierna
därifrån till trakten af Djursholm, sedan i
slädar till Uppsala, dit man anlände tre,
fyra timmar före dagningen den 22 dec.

På morgonen kallades de upp till
hertig Karl på slottet. Det var till det
första förhöret. Några af riksråden
närvoro äfven. Lassota erkände därvid, att
han sändts med kejserliga skrifvelser, men
visste intet om deras innehåll. Därmed
var naturligtvis ej hertigen till freds.
Med användande af Lassotas egna ord
aflopp »samtalet» ungefär så: »Sedan
Ernst Lindeinern först skaffats ur
rummet, ansatte han (hertigen) mig hårdt
med vreda ord och åtbörder, sägande,
att han visste så mycket, att jag ej vore
någon dålig budbärare, utan hade
kunskap om mer än jag utgaf mig veta,
och därför skulle och måste jag säga
och bekänna för honom, hvad man hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:50:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1908/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free