Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur en schlesisk adelsmans dagbok i Sverige på 1590-talet. Af August Hahr. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallt mig att uträtta i Moskwa, eller,
så sant han vore äkta född, skulle han
skicka bödeln på mig, hvarpå jag
protestade mot våld och bad Hans Furstl.
Höghet ville som kristen potentat
nådigast besinna något annat och ej använda
sådana medel mot mig. Han åter svarar,
att jag just vore en af den rätta sorten,
under tolf års tid hade han ej träffat
någon, som han hellre hade sett än mig,
och ville därför muntert dansa om med
mig, men då jag teg stilla, vände han
sig till riksråden, sägande, att han
ansåge mig väl förtjänt af en galgresa.
Men då jag på detta äfven ingenting
svarade, frågade han mig, om jag kände
till krigsbruk, och då jag därpå gaf till
svar, att jag något litet haft erfarenhet
däraf, säger han: »Då man fångar sådana
fåglar, låter man dem väl sjunga, och
då de sjungit nog, hänger man dem vid
en torr gren». Det kunde också
vederfaras mig. Jag replikerar: Jag vore icke
någon sådan, utan en ärlig man af adel
och hade ärft dygd och heder från mina
adliga förfäder sedan några hundra år
tillbaka, och dem ville jag ock taga med
mig i grafven. Då Hans Furstl. Höghet
ej trodde mina ord, borde Hans Höghet
sända bud till Hans Kejserliga Maj:ts
hof och inhämta underrättelser om min
ställning. Om jag ej vore den, för
hvilken jag utgåfve mig, finge Hans
Höghet straffa mig efter högsta onåd, men
under tiden vore det min underdånigaste
bön, att Hans Furstl. Höghet ville hafva
tålamod de åtta eller nio veckor som
budskickningen kunde taga, och icke
öfva våld mot mig. Men då han härpå
gaf det beskedet, att han ej ville ha något
att skaffa med Hans Kejserliga Majestät,
utan endast med mig, invände jag: »Ers
Furstl. Höghet skall få ett klent nöje af
mig arma stackare och med den ringa
smulan blod skaffa Edert land och folk
föga nytta». Han åter svarar, jag skulle
nog säga annat och bringas bättre
därhän, när en annan ställdes vid min sida.
Därpå gaf han mig frist till måndagen,
som var den 24 december, att betänka
mig.»
Lassota fördes sedan ner i
vaktmästarkammaren vid norra porten (kammaren
låg i fortsättningen af norra posteyen,
där äfven flera fängelserum funnos) och
underkastades en grundlig
kroppsvisitation af den beryktade sekreteraren Olof
Sverkersson och ett af hertig Karls råd.
Under tiden förhördes Ernst Lindeinern
under hotelser om tortyr och dödsstraff.
Blott ett par timmar hade förlidit på
den bestämda dagen, då den stackars
gesandten ånyo fördes inför hertig Karl
och rådsherrarna. Nu begynte det andra
uppbyggliga förhöret, hvarur ett par
brottstycken må meddelas.
»Då jag inkommit, mottog mig
hertigen med orden: Erik, Erik, du är allt
för halsstarrig! Då jag svarade att jag
ej visste af någon halsstarrighet, sade
han, att om jag hyste skygghet att säga
mina saker öppet, skulle han låta
riksråden afträda, hvarpå jag gaf till svar,
att jag ej skulle kunna säga mer än hvad
som redan skett.» Då hertigen förvånar
sig öfver, att kejsaren kan ha förbindelser
med den ryske storfursten, låter Lassota
påskina, att dessa förbindelser varat ända
sedan kejsar Fredrik den tredjes tid.
Härom utlät sig hertigen: »Es wär’
desto ärger, dass man mit einem solchen
Unchristen und Bluthund ein dergleichen
Vernehmen hätte, welcher, wenn die
Schweden mit ihren Gut und Blut nicht
abgewehret hätten, schön lengst sein
Läger mitten in Deutschland
aufgeschlagen hätten» — ett uttalande, som har
en oneklig sanningsudd och är värdt att
minnas.
Lassota måste vidare tillstå, att han
haft skrifvelser från ärkehertig
Maximilian, och väl var det, enär detta redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
