Ord och Bild / Sjuttonde årgången. 1908 / 203 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur en schlesisk adelsmans dagbok i Sverige på 1590-talet. Af August Hahr. Med 6 bilder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan han vara säker på, att ej bli väl
förplägad. Deras hus äro låga och gå
rummen ända upp under taket, där de
vanligen blott ha ett fönster och
infallande ljus, och träffas sällan något
fönster på sidorna. Taken äro täckta med
bräder, på hvilka man lagt björknäfver
och däröfver jord. Kakelugnar brukas
ej, utan de ha spislar och bakugnar, och
vintertiden sofva de i stugan, främlingar
och hemfolket, män och kvinnor, om
hvarandra.

räfsnäs. kopparstick från a. perelles atelier. I Dahlbergs Suecia.

Kvinnorna äro lätta att tala med
»guter Gespräch»), förtroliga äfven med
utländingar; deras arbete är att koka,
baka, brygga, slakta, bränna brännvin,
spinna, då man där ej finner särskilda
bagare och bryggare. Då de bada, går
mankön och kvinnkön tillsammans i
badstugan, liksom äfven bruket är i de tyska
sjöstäderna.

Adeln i landet är ganska klen. Hvad
man finner af förnäma hus och gamla
släkter, kallar sig gemenligen herrar. De
ha sedan gammalt inga tillnamn, men
föra i stället faderns dopnamn; sedan
några år tillbaka ha de dock börjat
skapa sig tillnamn och kalla sig då
vanligen efter hvad de föra i vapnet.

I allmänhet är folket spetsfundigt
arglistigt och misstänksamt, den ene tror
ej den andre, och ligger mycket åt
fylleri. Då vin där är dyrt, hjälpa de sig
med brännvin och öl, hvilket de brygga
af korn, och, då de ej ha någon
synnerlig humleodling, använda de i stället en
ört, som de kalla pors, och som gör en
alldeles tung och yr i hufvudet.» — Dessa
lakoniska omdömen äro ju tämligen
ytliga och verka icke så synnerligen
smickrande.

För några djupare undersökningar
hade fångenskapen lagt hinder i vägen.
Och den stämning, hvarunder han
mottog sina intryck, var naturligtvis mot
omgifningen föga sympatisk. För den
sydländske främlingen framstod
emellertid barbariet i all sin nakenhet. Ingen
hade gjort sig besvär att dölja det för
honom. Barbari i sedvänjor, barbari i
sinnen och hjärtan, något annat hade
denne fånge knappast mött under sin
långa vistelse på de svenska slotten.
Bland de torftiga, råa yttre förhållandena
slå honom emellertid de spår af
konstnärlig odling han finner, som här bröto
så bjärt af mot den allmänna kulturella
miljön.

Men de långa bittra stunderna i detta
hårda land, bland dessa hårda människor
glömde han säkert aldrig och väl minst
den hårdaste bland dem alla — den
svenske hertig Karl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>