Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Wilhelm Busch. En tysk skämttecknare och humorist. Af Carl G. Laurin. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
CARL G. LAURIN
DR. HINTERSTICH. UR MALER KLECKSEL.
ett nödvändigt led i det organiska lifvet,
böjande sig för det som för ett
mysterium, fullt af ljufva och smärtsamma
hemligheter.
A ena sidan finnes hos Busch något
af lärd man men ej af bokmal, å den
andra har han något af bondens
sundhet, men han är främst konstnär, och
han har utan att försköna, utan att ljuga
framställt den robusta landtligheten med
sympatiskt löje.
Nedsköljda af väldiga klunkar af det
svala, syrliga rhenvinet försvinna
klim-par och korfvar i de breda gapen, de
tjocka magarna svälla ytterligare, de
rödmosiga ansiktena skina, husmoderns mun
går upp till öronen och piporna blossa,
man har nått kulmen inom sin
lifsform. — Busch älskar att i sina
komiska bildserier låta sina figurer deltaga
i de mest halsbrytande företag. Med
oföränderlig naivitet krossas nattkärl och
hufvudskålar — »man kysser och man
slår ihjäl med samma varma själ». Många
af dessa skämt, som engelsmännen kalla
»praktiska», sängbolster aflyftade genom
metkrokar, hundar med något brännbart
fastbundet i svansen, skulle förefalla rent
barnsliga, om man icke visste och kände
att en undermening finnes, att konstnä-
ren-författaren som suverän romantiker
gycklade med jordelifvet och
människornas beroende af alla kroppsliga
tillfälligheter. En kyss af världens skönaste
kvinna blir oss likgiltig, otn vi t. ex.
ha ordentlig tandvärk.
Busch är en mästare i att teckna
rörelsen, och det bör han också behöfva
kunna, ty vid sidan af allt tyskt
länstolslynne —- Sinn für das Sesshafte — är det
i hans tecknade berättelser äfven ett
örfilande och pryglande, ett
porslinskrossande, kort sagdt ett lefverne som under
ett komiskt klownintermezzo på en variété.
Bland hans klassiska odygdspåsar
märkas Max und Moritz (1858) och Hans
Huckebein, der Lmglücksrabe. »Die
bö-sen Buben von Korint» visar två
tjuf-pojkar, som rulla omkring med den store
Diogenes’ tunna med den påföljd, att
tunnan rullar öfver dem och de bli platta
som pepparkaksgubbar. I allmänhet
blickar Busch vänligt faderligt på alla
människor, men präster kan han ej tåla, och
man behöfver ej vara skarpsinnig för att
gissa ut på hvilken sida han stod under
kulturkampen. Äfven mot de tyska
partikularisterna är han ej god, hvilket
framgår af de äfven ur konstnärlig synpunkt
alldeles förträffliga bilderna, där en
representant för den partikularistiske tyske
Michel 1870 önskar, att Preussen skall
få stryk.
Ond blod inom det klerikala lägret
väckte Der heilige Antonius von Padua
(1870) och Pater Filucius (1873). I dessa
UR DER IIEILIGE ANTONIUS VON PADUA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
